er I vs fe ww oo PR Of TT MM NN Tor andras Hhadande Rall OUsSKas, dll Ulolva SUN IPåkostighet, utan att störa ordningen i socknen, och utan att uppmuntra det förderfliga kringstrykanodet, Vi återgå nu till vår klass af egentliga underhållshjen, eller barnen, som förtjena vår synnerliga uppmårksamhst. Det onekligen bästa sätt att disponera om dem är det, att bortackordera dem till enskildte som dertill fiunas skicklige och villige, Likväl måste dervid ett bufvudvilkor blifva, att barnen behållas intill dess de blifvit mantalsskrifne, det vill säga, upptagna nästan som egna barn, och med de inbördes föreningsband som naturen af saken och vära positiva lagar medgifva. Så snart icke någon tager personligt och fortfarande lifligt interesse i ett barns välfärd, så alt barnet kan dela samma känsla af ömhet, hvarmed det bör behandlas, så är man icke säker att dess framtid är ställd på god väg. Att ofta (lyttas från cn band till en annan, har i mer eller mindre mån samma påföljd som kringvandringen med tiggarstafven, hvilken af alla erkännes såsom af den värsta inflytelse till osedlighet och oduglighet. Man skulle kunna invända att barnens förflyttning stadgat såsom rätt; men om man, besinnar att föräldrar som icke förmå sjelfve försörja sina: barn, antingen måste låta dem svälta, eller ock sjelfve lära dem gå ikring och tigga, så inser man lätt hyvilkendera utvägen är den battre. Man bör också alltid i valet af de barn man ur en familj tager till allmän försörjniug, utse de som ännu äro så späda, att deras tillgitvenhet för föräldrarne ännu icke är af förnuftet utvecklad , utan såsom blott djurisk lätt kan öfverflyttas på andra, som behandla dem väl. Man vinner äfven derigenom den dubbla fördelen alt befria föräldrarne från den värsta ckonomiska tyngden, under det likväl skiljsmessan från dessa deras älsklingar åstadkommer det moraliska tvång på okloka föräldrar, hvars verkning till eftertanka jag ofvanföre angifvit. Bortackorderingen är stundom brukad valt förrältas genom klubbslag å offentlig auction; men jag tillstår att mig synes det både onödigt och olämpligt alt dervid iakttaga samma former, som då man vill sälja boskap. En inropare får, i och genom sjelfva ackordsättet, då en sanction på en förutsättning som man snärare bör söka utrota , den neml. att vid ett sådant ackord afses endast säljares och köpares — icke barnets — fördel, Enär det nu vid första påseendet är svårt, ja omöjligt att med iakttagande af den samvetsgranna uppmärksamhet på barns framtida välfärd, som alltid bör vara högsta regeln vid deras bortaccorderande finna så många tjenliga och villiga personer inom Socknen att åtaga sig andras barn såsom cgne, att denna ojemförligen bästa method icke kan användas för den större mängd af värnlösa svältande barn, som Socknen fått, som man säger, på halsen, så måste man vara betänkt på artificiella utvägar att öka antalet af de personer, som äga förutnämnde skicklighet och villighet... Då detta ej låter sig göra genom cen direct inverkan på menniskors fria vilja, så måste det försökas på en omväg derigenom att man åstadkommer hos barnen egenskaper, som jemte tillskott ur fattigkassan, tjena till bevekelsegrunder för flere att önskasig sådana fosterbarn. Härtill är således en skola, en uppfostrings-anstalt, af Socknen underhållen, alldeles oundgänglig, och konsten hestår i att så ordna denna anstalt med ringa medel att den blir ändamålsenlig. Då man antager såsom grundsatser: att vistelsen i skolan blott är en öfvergång till utackorderingen; att således cen viss älder t. ex, 10 och i vissa fall 12 år, är den högste, hvarefter barnet ovillkorligen mäste utac;korderas; att dess egen medverkan till en hastigare utflyllning, såsom mycket beroende på cgen flit och beskedlighet, på hvarjehanda sätt uppmuntras och belönas; då man derjemte under en lärares eller föäöractSndares uinusgasct med tillhjaln ell andamal olra, sont direct verkar al MCnOnSKlighetens och vårt lilla samhälles sanna väl, kunna vi snart få skörda de mest välsignande frugter. Under en behörig skötsel skall en så inrättad förening af fattigvård och skola snart förminska underhållshjonens antal, och skolans salar allt mer och mer bli lediga för de förmögnares barn, som i samma mån kunna erhålla en till flere ämnen utsträckt undervisning under minskade kostnader på det hela. Hos oss skola efter en viss tidlängd af år, polisoch executionsväsendet icke mycket besvära, och vi, i ordets rätta bemärkelse, äga förmågan att styra och undsätta oss sjelfva, såsom det frie och sjelfständige Svenske män egnar oeh anstår. En tid kan också komma, då en lagstiftning blir sammansatt, bos hvilken man kan vänta så mycken rättvisa, att den fritager de Socknar från vissa utskylder, som på detta sätt bidragit till samhällets framsteg 1 odling och deraf härflytanda styrka. Vi hafya ännu en annan klass underhållshjon att försörja och vårda nemligen de af ålder celler sjuklighet samt fattigdom oförmögne. Jag har redan utvecklat min åsigt, hvarifrån denna skyldighet bärrörer, och huru ovillkorlig den är. Det återstår nu att visa på hvad sätt den bör fullgöras. I afseende på denna klass, är ingenting annat för framtiden att önska, än att de med möjligen minsta lidande för sig sjelfve, och möjligen minsta tyngd för det allmänna, må i stillhet få sluta sina återstående dagar. Så långt rotar räcka eller så vidt bortackordering låter sig göra till skäligt pris, vidtages dessa åtgärder, och skäligt pris vinnes alltid lättare då det är bekant att andra utvägar finnes, så alt icke bortackorderingen är ovilkorligen nödvändig. Nödigt anser jag derföre vara, att för vissa alltför bräckliga och sjuka, hvars flyttning till och från aflågsna rotedelar är ett tyranni, och hvars uselhet: eller elakhet stundom är så stor att ingen enskildt för någon summa vill åtaga sig den, att, säger jag, för dessa hafva några platser i ctt serskildt fattigbus, som likväl inom dess väggar jemväl kan hysa många af sådana med half arbetskraft begåfvade personer, i synnerhet af qvinnokönet, som derstädes kunna vara nyttigt sysselsalta, men ulom fattighuset är en plåga för Socknen. Allt öfverflöd i underhållet af denna Personal, måste nödvändigt undvikas, på det alltid den grundsatsen må bibehållas i full kraft: at jemförlig brist med de större goddagar, som i eget hus kunnat njutas, är här en rättmätig enkel påföljd af förutgående, mer eller mindre tillräkneliga och ansvarsfulla händelser och åtgärder. Här är utan tvifvel ett vidt fält för en Vattigvårds-Direction att ådagalägga sin urskillning och rättskänsla, derigenom att den med den, inom vissa gränsor dem lemnade godtyckliga makt, båller god och jemn disciplin utan hårdhet. En hvar utom fattighuset som betraktar det sält, hvarpå underhållshbjon behandlas, bör få anledningar å ena sidan att glädja sig å de fatliges vägnar, att dessa icke .äro utsatta för en bjelplös nöds rysligheter; men tillika å andra: sidan bringas till den anmärkningen: att hättre är medan helsa och ålder tillåter det, att genom arbete, omtanka och sparsamhet, förskaffa sig medel till egen bergning, än att nödgas njuta fattigbröd på gamla dagar. Jag tror mig med denna framställning i det närmaste hafva fullgjort mitt till Eder gifna löf. te, att föreslå någonting tjenligt, i afseende på vårt behof af en bättre ordnad fattigvård och en Socken-skola. Om J antagen de här upptällda grunder, blir det lätt, att derefter upprätta ett formligt reglemente, hvilket då jemväl skulle upptaga till siffran beloppet af de böter och åtskilliga andra verkställighets-föreskrifter, dem vi i hehörig väg skulle söka få fastställde. , Ett serskildt reglemente; i afscende på skolan, åtaget jag mig ifven Aalt.i elnam til föroliges Flor när