er I vs
- - fe ww
oo PR Of TT MM NN
Tor andras Hhadande Rall OUsSKas, dll Ulolva SUN IPå-
kostighet, utan att störa ordningen i socknen, och
utan att uppmuntra det förderfliga kringstry-
kanodet,
Vi återgå nu till vår klass af egentliga under-
hållshjen, eller barnen, som förtjena vår synnerliga
uppmårksamhst. Det onekligen bästa sätt att dis-
ponera om dem är det, att bortackordera dem till
enskildte som dertill fiunas skicklige och villige,
Likväl måste dervid ett bufvudvilkor blifva, att
barnen behållas intill dess de blifvit mantalsskrif-
ne, det vill säga, upptagna nästan som egna barn,
och med de inbördes föreningsband som naturen
af saken och vära positiva lagar medgifva. Så
snart icke någon tager personligt och fortfarande
lifligt interesse i ett barns välfärd, så alt barnet
kan dela samma känsla af ömhet, hvarmed det
bör behandlas, så är man icke säker att dess fram-
tid är ställd på god väg. Att ofta (lyttas från cn
band till en annan, har i mer eller mindre mån
samma påföljd som kringvandringen med tiggar-
stafven, hvilken af alla erkännes såsom af den
värsta inflytelse till osedlighet och oduglighet.
Man skulle kunna invända att barnens förflyttning
stadgat såsom rätt; men om man, besinnar att för-
äldrar som icke förmå sjelfve försörja sina: barn,
antingen måste låta dem svälta, eller ock sjelfve
lära dem gå ikring och tigga, så inser man lätt
hyvilkendera utvägen är den battre. Man bör också
alltid i valet af de barn man ur en familj tager
till allmän försörjniug, utse de som ännu äro så
späda, att deras tillgitvenhet för föräldrarne ännu
icke är af förnuftet utvecklad , utan såsom blott
djurisk lätt kan öfverflyttas på andra, som behandla
dem väl. Man vinner äfven derigenom den dub-
bla fördelen alt befria föräldrarne från den värsta
ckonomiska tyngden, under det likväl skiljsmes-
san från dessa deras älsklingar åstadkommer det
moraliska tvång på okloka föräldrar, hvars verk-
ning till eftertanka jag ofvanföre angifvit. Bort-
ackorderingen är stundom brukad valt förrältas ge-
nom klubbslag å offentlig auction; men jag till-
står att mig synes det både onödigt och olämpligt
alt dervid iakttaga samma former, som då man
vill sälja boskap. En inropare får, i och genom
sjelfva ackordsättet, då en sanction på en förut-
sättning som man snärare bör söka utrota , den
neml. att vid ett sådant ackord afses endast sälja-
res och köpares — icke barnets — fördel,
Enär det nu vid första påseendet är svårt, ja
omöjligt att med iakttagande af den samvetsgran-
na uppmärksamhet på barns framtida välfärd, som
alltid bör vara högsta regeln vid deras bortaccor-
derande finna så många tjenliga och villiga personer
inom Socknen att åtaga sig andras barn såsom cgne,
att denna ojemförligen bästa method icke kan an-
vändas för den större mängd af värnlösa svältan-
de barn, som Socknen fått, som man säger, på
halsen, så måste man vara betänkt på artificiella
utvägar att öka antalet af de personer, som äga
förutnämnde skicklighet och villighet... Då detta
ej låter sig göra genom cen direct inverkan på
menniskors fria vilja, så måste det försökas på
en omväg derigenom att man åstadkommer hos
barnen egenskaper, som jemte tillskott ur fattig-
kassan, tjena till bevekelsegrunder för flere att
önska- sig sådana fosterbarn. Härtill är således
en skola, en uppfostrings-anstalt, af Socknen un-
derhållen, alldeles oundgänglig, och konsten he-
står i att så ordna denna anstalt med ringa me-
del att den blir ändamålsenlig. Då man antager
såsom grundsatser: att vistelsen i skolan blott är
en öfvergång till utackorderingen; att således cen
viss älder t. ex, 10 och i vissa fall 12 år, är den
högste, hvarefter barnet ovillkorligen mäste utac-
;korderas; att dess egen medverkan till en hasti-
gare utflyllning, såsom mycket beroende på cgen
flit och beskedlighet, på hvarjehanda sätt upp-
muntras och belönas; då man derjemte under en
lärares eller föäöractSndares uinusgasct med tillhjaln
ell andamal olra, sont direct verkar al MCnOnSK-
lighetens och vårt lilla samhälles sanna väl, kun-
na vi snart få skörda de mest välsignande frug-
ter. Under en behörig skötsel skall en så inrät-
tad förening af fattigvård och skola snart för-
minska underhållshjonens antal, och skolans salar
allt mer och mer bli lediga för de förmögnares
barn, som i samma mån kunna erhålla en till
flere ämnen utsträckt undervisning under min-
skade kostnader på det hela. - Hos oss skola ef-
ter en viss tidlängd af år, polis- och executions-
väsendet icke mycket besvära, och vi, i ordets
rätta bemärkelse, äga förmågan att styra och
undsätta oss sjelfva, såsom det frie och sjelfstän-
dige Svenske män egnar oeh anstår. En tid kan
också komma, då en lagstiftning blir sammansatt,
bos hvilken man kan vänta så mycken rättvisa,
att den fritager de Socknar från vissa utskylder,
som på detta sätt bidragit till samhällets fram-
steg 1 odling och deraf härflytanda styrka.
Vi hafya ännu en annan klass underhållshjon
att försörja och vårda nemligen de af ålder celler
sjuklighet samt fattigdom oförmögne. Jag har
redan utvecklat min åsigt, hvarifrån denna skyl-
dighet bärrörer, och huru ovillkorlig den är. Det
återstår nu att visa på hvad sätt den bör fullgö-
ras. I afseende på denna klass, är ingenting an-
nat för framtiden att önska, än att de med möj-
ligen minsta lidande för sig sjelfve, och möjligen
minsta tyngd för det allmänna, må i stillhet få
sluta sina återstående dagar. Så långt rotar räc-
ka eller så vidt bortackordering låter sig göra
till skäligt pris, vidtages dessa åtgärder, och skä-
ligt pris vinnes alltid lättare då det är bekant
att andra utvägar finnes, så alt icke bortackor-
deringen är ovilkorligen nödvändig. Nödigt an-
ser jag derföre vara, att för vissa alltför bräck-
liga och sjuka, hvars flyttning till och från af-
lågsna rotedelar är ett tyranni, och hvars uselhet:
eller elakhet stundom är så stor att ingen en-
skildt för någon summa vill åtaga sig den, att,
säger jag, för dessa hafva några platser i ctt ser-
skildt fattigbus, som likväl inom dess väggar
jemväl kan hysa många af sådana med half ar-
betskraft begåfvade personer, i synnerhet af qvin-
nokönet, som derstädes kunna vara nyttigt syssel-
salta, men ulom fattighuset är en plåga för Sock-
nen. Allt öfverflöd i underhållet af denna Per-
sonal, måste nödvändigt undvikas, på det alltid
den grundsatsen må bibehållas i full kraft: at
jemförlig brist med de större goddagar, som i
eget hus kunnat njutas, är här en rättmätig en-
kel påföljd af förutgående, mer eller mindre
tillräkneliga och ansvarsfulla händelser och åt-
gärder. Här är utan tvifvel ett vidt fält för en
Vattigvårds-Direction att ådagalägga sin urskill-
ning och rättskänsla, derigenom att den med den,
inom vissa gränsor dem lemnade godtyckliga makt,
båller god och jemn disciplin utan hårdhet.
En hvar utom fattighuset som betraktar det
sält, hvarpå underhållshbjon behandlas, bör få
anledningar å ena sidan att glädja sig å de fat-
liges vägnar, att dessa icke .äro utsatta för en
bjelplös nöds rysligheter; men tillika å andra:
sidan bringas till den anmärkningen: att hättre är
medan helsa och ålder tillåter det, att genom
arbete, omtanka och sparsamhet, förskaffa sig me-
del till egen bergning, än att nödgas njuta fat-
tigbröd på gamla dagar.
Jag tror mig med denna framställning i det
närmaste hafva fullgjort mitt till Eder gifna löf.
te, att föreslå någonting tjenligt, i afseende på
vårt behof af en bättre ordnad fattigvård och en
Socken-skola. Om J antagen de här upptällda
grunder, blir det lätt, att derefter upprätta ett
formligt reglemente, hvilket då jemväl skulle
upptaga till siffran beloppet af de böter och åt-
skilliga andra verkställighets-föreskrifter, dem vi
i hehörig väg skulle söka få fastställde. , Ett ser-
skildt reglemente; i afscende på skolan, åtaget
jag mig ifven Aalt.i elnam til föroliges Flor när