Generalen, hvilken naturligtvis lemnade ho-
nom en passande diskretion för hans arvtig-
het. Flere år förflöto på detta sätt, och
ölverenskommelsen fortfor, Slutligen föran-
ledde en ministerförändring att en ny Ge-
neval fick öfvertaga komandot ölver det
Persiska regementet. Hans företrädare emot-
tog honom mycket höfligt, och ett par da-
gar förllöto under gästabud och jagtpartier.
Slutligen blef han otålig att få se sitt nya
regemente, och tillkännagaf denna önskan.
Den gamle Generalen förde honom in i kabi-
nettet. Här är det? sade denne. — Här?
hvad säger NI? 1200 man med hästar? —
Det har lyckat mig att inrymma dem
inom så trånga gränsor, svarade Generalen
leende, i det han öppnade ett litetschatull,
fullt af pengar: här är regementel —
Saken var ätt han hade sålt hästarna, låtit
folket köpa sig till afsked, och behållit mun-
deringspassevolansen tillika med solden; och
efterträdaren, som fann denna plan förträff-
lig, tog emot en gratification för att tiga,
samt drog intet ögonblick i betänkande att
följa ett så prisvärdt exempel.
Kejsar Alexander hade korrt före sin
död beramat en dag till en stor revy. En
Regementschef som oväntadt fick befallning
att deltaga häruti, kom i stor förlägenhet
huru han skulle vid tillfället kunna visa sig
i en respektabel dager. Hansregemente be-
stod af Hussarer, och skulle utgöra 1200
man; men hah hade endast 300 hästar och
de flesta af dessa voro högst skröpliga. Lyck-
ligtvis voro nästan alla officerarne Adels-
män, och hvar och en af dessa ägde flere
hästar och många underhafvande, Dessa lå-
nade Generalen, satte sina bästa Ryttare på
de välfodrade hästarna, stäide de dåliga re-
gementshästarna och de odresserade bönder-
ne i medelpunkten af fyrkanten, och det
lyckades honom under alla evolutiorerna,
att låta det bästa folket och hästarna synas
främst.
vn