från sin besynnelsepunkt också samtidigt ut-
bredde sig både längre åt Öster och åt Sö-
der, och emot luftens gång, ja! till och med
tvärtemot passadvinden. Låg det då i luf-
ten22?2 — Författaren hänvisar åter till den
mängd facta han samlat i sin skrift om Cho-
leran, en skrift hvars motiver framställas på
elt sätt som under andra förhållanden icke
borde besvaras.
Att man i Sverige kan med fördel slå om-
kring sig med namn är hittills väl bekant,
men methoden börjar föråldras, och det sjelf-
sländiga omdömet afser grunder och dömer
efter dem.
Att insändaren varnar för läsandet af alla
långa afbhandlingar om sjukdomen, så vida
icke en erfaren läkare angifver sig som för-
fattare, synes lemna oss godt hopp att snart
få en brochure med Hufelands eller annat
medicinskt antiqvariskt namn, och vi medge
alt det då kan vara ganska klokt att utan
kritik endast med invectiver mot uppsåtet,
söka diskreditera hvarje annan skrift, vore
den också utarbatad just hufvudsakligen med
fosterländskt syfte. Dernäst finna vi också
systemets conseqventla utveckling med att lug-
na hvarjom och enom, vara serdeles klokt
beräknadt, och jag sjelf har ofta betänkt
mig att följa samma grundsats, och uppma-
par pu Insändaren att ge sig tillkänna för mig
enskildt, på det vi tillsammans må uppgöra
planer att förrädiskt lugna alla, och då! då!
när farsoten hunnit väl inkomma i vårt fä-
dernesland och skräcken är ovilkorlig, då
sälje vi våra böcker, flera upplagor, och ve-
ta ändå med oss all vi gjort allt för alt lugna
våra medborgare,
Lugn finnes blott i gudsfruktan och verk-
sambet, — Efter ett indolent och overksamt
hopp om förskoning kommer olyckan ovän-
tadt och skänker oss visst icke lugn, Det
torde då vara enklare och bättre alt oroa
sig först, och sedan man verkhgen gjort allt.
hvad man kan, med skäl lugna sig och hop-
pas alt bli förskont,
Om Insändaren, i stället för berättelser-
ne från Ryssland läst Ryska Regeringens be-
fallningar till guvernementerne, skulle han
vetat alt erfarenheten der anser sjukdomen
afgjordt contagiös, alt liken smilta fruktans-
värdare än sjelfva de sjuke, o. s. v. Men i
Rysslands osmitllade orter var det länge som
smittans natur icke var bekant, men öfverailt
der man i tid fraktat och taoit geuomyri-
pande förstotighetsmått, har man också fått
vara och förblifva i lugn.
GG. Svederunus,