detta arf kunnat angå den Kejserliga Ryska regeringen?) och kan i sådant fall uthärda en jemförelse med Adeln i hvarje land. Adela har aldrig dragit svärdet ofrare än pligten bjöd, och har aldrig vändt vapnen mot sin regering. (seg Sprengtporten och Anjalaförbundet. — Det var frihetskänslan som då äfven spökade) Af samma tänkesält lifvas borgare och bönder. Nöjda med sin Jott och af själ och hjerta tillvifna en faderlig regering, skola de visst aldrig höja upprorsfanan; och skulle också nigorstides partiella vordningar egt rum, eller I framtiden trträfja (hvilken profetisk anda fattar i en hast publicisten, som nyss förklarat att sådant icke vore tänkbart 2) så hafva de aldrig haft och kanna aldrig få något egentligt politiskt syltemål. Finland är dessutom nog lyckligt att ej ega några stora städer (t. ex. Paris. Tänk om det legat inom Kejserl, Ryska gebitet) der en sysslolös och nedrigttånkanrde pöbel (äter en släng åt Julihjeltarne) lätteligen kan föriedas till de mest förtviflade företag; icke heller bar det varit besökt af dessa folkbedragare, som under masken af vit för frihet och rätt endast föra egennytta eller förtryck i skölden. (forts, ce. a. 8.)