vänner och slägtingar, national-fördomar och iInrotade hemvanor — allt med ett ord, utom en förnuftig omtanka på framtiden, stadgade Bennes beslut. Med omötsäglig hestämdhet svarade hon, alt hon återfordrade blott sin son, och att hon icke begärde något för honom eller sig. Hon tockade kaptenen för sin godhet, den hon icke kunde vedergälla, men bon undanbad sig alla vidare prof deraf, och had honom icke mera fråga efter gossen, som i England bord få sin bildning och sin bestämmelse. Med det mest nedslagna sinne återställde de. värdiga makarne det korrta lånet, och uppvext, uppklädd och vacker som en d ger, läg återigen den intagande gossen snart vid det klappande modershjertat. Inga erd förmå uttrycka hennes förtjusning. Ivga smekninger förslogo att betyga honom henunes ömhet: ingen frihet fanns, som icke i förhand erbjöds honom, och för att af honom göra den mest bortskämda varelse, skulle icke hafva erfordrats många veckor. Men han var icke ämnad åt denna olyeka, ej heller någon annan. Åtta dagar voro icke förflutna förr än gossen fick lof att roa sig med andra barn i en trädgård, nära intill der modern bodde, då det under lek och ras hände sig, att han af ovarsamhet blef knuffad ner uti en liten obetydlig dam med tre fots vatten. Han föll dock så illa, att han stupade på hufvudet i bottnen på danimen; innan hjelp kunde användas, var den redan förgälves; och den som ensam i en öppen båt undgått oceanens våldsamhet, slöt sitt korta sjömanslif i et vats ten af några qvadrat famnars yta, derutur man straxt efteråt — 0 grymma öde! — med lifvet uppdrog den vansinniga modren, some DRER TTT SIAT ESSER