vänner och slägtingar, national-fördomar
och iInrotade hemvanor — allt med ett ord,
utom en förnuftig omtanka på framtiden,
stadgade Bennes beslut. Med omötsäglig he-
stämdhet svarade hon, alt hon återfordra-
de blott sin son, och att hon icke begärde
något för honom eller sig. Hon tockade
kaptenen för sin godhet, den hon icke kun-
de vedergälla, men bon undanbad sig alla
vidare prof deraf, och had honom icke me-
ra fråga efter gossen, som i England bord
få sin bildning och sin bestämmelse.
Med det mest nedslagna sinne återställde
de. värdiga makarne det korrta lånet, och
uppvext, uppklädd och vacker som en d ger,
läg återigen den intagande gossen snart vid
det klappande modershjertat. Inga erd för-
må uttrycka hennes förtjusning. Ivga smek-
ninger förslogo att betyga honom henunes
ömhet: ingen frihet fanns, som icke i för-
hand erbjöds honom, och för att af honom
göra den mest bortskämda varelse, skulle
icke hafva erfordrats många veckor.
Men han var icke ämnad åt denna olye-
ka, ej heller någon annan. Åtta dagar vo-
ro icke förflutna förr än gossen fick lof att
roa sig med andra barn i en trädgård, nä-
ra intill der modern bodde, då det under
lek och ras hände sig, att han af ovarsam-
het blef knuffad ner uti en liten obetydlig
dam med tre fots vatten. Han föll dock så
illa, att han stupade på hufvudet i bott-
nen på danimen; innan hjelp kunde använ-
das, var den redan förgälves; och den som
ensam i en öppen båt undgått oceanens våld-
samhet, slöt sitt korta sjömanslif i et vats
ten af några qvadrat famnars yta, derutur
man straxt efteråt — 0 grymma öde! —
med lifvet uppdrog den vansinniga modren,
some DRER TTT SIAT ESSER