hemvist.
Händelsesis var skeppskaptenen en gam-
mal, förmögen hederlig och ömsint mun,
som under ett långt äktenskap icke saknat
någon annan af lyckans gåfvor än den att
blitva far. Hans parti var snart taget. Han
gick nu för frakt till Liverpool, men snart
var resan fulländad, och han återkom innan
korrt till sip hemort, norra delen af Irland.
Utan dröjsmål begaf han sig till sin bo-
ning, medl!örande den lilla pris, han gjort
på ett så besynnerligt sätt, lade den i
sin hustrus armar, och de lycklige makar-
ve, som pu af slumpen fått hvad som så
länge vägrats åt deras ifvigaste önskningar,
öfverhopade den lilla nykowviligen med de
ömmaste karesser, hvilka också snart lika
hjertligt besvarades.
Sedan någon tid förflutit, utan att de
hört något al barnets rätta föräldrar, be-
slöto de att adoptera gossen såsom eget barn,
och kaptenen insatte honom genom en lag-
lig handling till arfvinge af hela sin för-
mögenhet. Den lilla gossens älsk värda ma-
rer och utseende gjorde honom allt mer
och mer kär för hans fosterföräldrar, som
uti honom sågo deras ålderdoms tröst.
Men innan ännu ett år Lunnit ferflyta,
gjorde en händelse, att den rätta modern,
som i,.månaders tid under smärtans bittra-
ste tårar förgäfves ropat på sin lilla Will
blef af sjöfarande underrättad att barnet
efter all anledning ännu lefde och blifvit
upptagen af elt barnlöst folk på Irland.
Utom sig af förvåning, glädje och längtan,
skref hon genast till den förmodade! foster-
fadern, beskref gössens utseende och kläde-.
drägt, , och besvor honom vid allt hvad
heligt var, att, om dessa kännetecken slogo in
ofördröjligen skicka barnet till henne åler.
Glad öfver alt hafva gjort en god ger-
ning och ännu gladare att kunna läka såren
i eit blödande moders- hjerta , skref den
redlige sjömannen genast tillbaka till mo--
dern, och försäkrade henne, att den gosse
han upptagit, utan tvifvel vore hennes för-
lorade son. Men tillade han den lilla
främlingen har icke råkat i elaka händer:
jag älskar honom på det ömmaste, redan
han min och min hustrus lagligen adop-.
terade barn, och en dag skall ban tillträ-
da all vår icke obetydliga egendom. Låt
oss derföre få behålla det fynd, ödet tyc-
kes hafva beskärt oss; och om det kostar för
mycket på moders-hjertat att vara skildt
ifrån det ende föremålet för sin kärlek,
flytta öfver till vår ö, ivträd i min boning,
der ni icke finner anvuat än vänner och
slägtingar, och stadna der qvar, att sjelf
bli ett vittne till den uppfostran jag ämnar
gilva eder son: tillåt mig emedlertid att
sörja för en beqväm öfverresa, äfvensom för
alla edra framtida behof.
Den ömaste moder är icke alltid den
förnuftigaste. En resa öfver hafvet, en