Lothringen, och bidrog till segern öfver deÖ-
sterländska tyrannerna, hvilken seger befä-
stade det Kejserliga Habsbuargiska huset och
dess efterkommande på thronen och återförde
friheten till Fäderneslandet tillska med hopp
om beständigt lugn och våra förfäders lyck-
ligare tider. Om vi derföre med tacksam-
het påminna oss dessa oss bevisade stora
välgerningar, och öfverväga denna nations
ombytliga öde, hvilket vi bäst lära af hi-
storiev, så finna vi att just denna obestän-
dighet, hvilken å ena silan itidernas längd
söndersliter alla correlationer och allt sam-
hand emellan Nationerna, och försätter de-
samma uti förhållanden till hvarandra, som
helt och hållet äro stridande emot de ford-
na, och å andra sidan nödgar, än att bi-
springa, än att återkalla den redin lemna-
de hjelpen, än att försvara en granne, än
att se sig lörsvarad af honom, Ocn, i san-
ning! kasta vi en blick på den makt, som
den Ottomaniska Porten engång innehade,
och det långvariga krig den förde med Grek-
land, så skola redan de mångfaldiga o-
lyckor hvilka hafva tillstött vårt fäder-
nesland, säga oss att det största felet
ligger på vår sida, då Grekland blef
öfverlemnadt åt sig sjelf. Det är detta
exempel vi lämpa på den närvarande ställ-
ningen, och hvilket manar oss, att sätta-en
gräns för den Nordiske Jätten, hvilken ifrån
dessa tider växt nästanytill det omathga,
icke genom arfsrätt ellev folkens fria val;
utan genom vapnens makt, och att jemte
omsorgen för vär egen säkerhet, fullgöra en
tacksamhetspligt mot det för sin nationati-
tet och oberoende oförskräckt kämpande
Polen, på det att, i hävdelse detta ät sig
sjelf öfvergifaa folk, icke besegradt, men
undertryckt af öfvermaktens tyngd, slatlie
gen skulle digna, vi eller våra efterkom-
mande icke sörjande må behöfva erinra oss
att det icke mer ges någon Sobieski. Ju
mer vi känna detta, desto mer tro yr oss
pligtige att lägga för BE K, M:tsfötter denna
bön, emedan E. Mits välgerningar krväfxa
vår upprigtighet tillbaka. Värdes, Ev NM.
taga det sorgliga öde i betraktande y sömn
väntar det tappra Polen! i fall lyckans
Gudinna skulle tillåta en sorgligare utgång
vå deras ansträngningar, än den rättvisa
saken förtjenar,. I betraktande devaf att är-
ven våra grannar hotas af en stor fara fri
Norden, drista vi oss nnderdänigt bedja- E.
K. Maj:t att medan tid ännu år, rådslå med
dess trogna folk på den redan utsatta landt-
dagen, om Polens öde; men att genast än-
dra förbudet mot utförseln af vapen: am-
munmnition ech liar, hvarigenom: vår ännu
öfriga ringa handel blifvit tillintetgjordi
TerKiET.
Rörande Paschans al Scutart operationer
mot Porten, har man följande unpcterrättvl-
ser, hvilka officiellt anlävdi till Ottomaniska:
Konsuln på Coifu.