ka stora liberalismens segrar forvägrandet af en enda liten concession Törde i England; de kunna tillämpa denna erfarenhet om de vilja, och genom graduella eftergifter ännu i många är upprätthålla hvad som eljest lättligen, genom en trotsig och hårdnackad vägran att lyssna till folkets röst och deras billiga fordringar, på en gång medelst en våldsam omstörtning kan öfverändakastas för alltid. Vi vilja väl medgifva att ett till Frankrikes nackdel utfallande krig kunde bibringa elt verkligt nederlag åt de constitutionela idcerna i Preussen , Österrike och Ryssland, men elt sådant nederlag vore blott ögonblickligt, och skulle i alla fall kosta hundratusentals menniskolif och ofantliga penningesummor. Dessa sistnämnda voro i synnerhet omöjliga att anskaffa, emedan den stora Cassören, England, som hittills gilvit sjelfva nervus rerum, säkert ej i detta krig inblandade sig, åtminstone ej till förmån för heliga alliancen. Och vore väl i alla fall segern ens så pass trolig, att kriget för ett sådant ögonblicks-resultat, vore önskvärdt till och med för dem, som skulle draga fördelen af att på en liten tid hafva qväft Frihetsandan i Frankrike. Visst icke. Det vore dåraktigt att beräkna företagets möjliga framgång efter utgången af den senaste coalitionen mot Frankrike? Då komutmaningen från motsatt håll. Franska armåer hade förhärjat coalitionens länder, till den högsta grad stegrat fosterlandsvännernes ovilja, och gjort Furstarnes krig vill Folkens. Intet under derföre, att med så mägtigt verkande krafter, med werlds-cassören England i spetsen, och med sjelfya det inhemska missnöjet med despoten inom Frankrike till budsförvandt — att med allt detta, det ändtligen kunde lyckas makterne, likväl efter en ganska hård strid, att tillkämpa sig segern, och tillintetgöra den Jatte, för hvilkea de så länge i hopplös feghet, krupit i stoftet. Men alla dessa mäktiga krafter äro ej mera i rörelse. Ryska, Österrikiska , Preussiska soldater kunna vara lika dugliga, som år 1813, Oflicerarnes trohet kan vara lika orubblig — men med allt detta blifva de dock i ett från Frankrike icke utgående krig — blotta machiner. Bland folken höjes icke mer något rop om hämnd och befrielse från fremmande tyranner. Ingen Londoner-Börs ombesörjer mera några subsidier. Inga tjenstfärdiga regeringar låna mera invasionshärarne vapen, pengar och tappra, y ypperligt organiserade troppar. Hvarje steg öfver egen gräns närmar heliga alliancen till en mägtig här af borgaresoldater, som försvara fosterjorden, och hvad som är dem ännu kärare — friheten. Hvarje steg vore dessutom troligen signalen till en uppresning i coalitionens rygg, till en allmän eruption för frihet, Se på denna hild Ach hatvakta cedan frnna ansa 5 gar