ka stora liberalismens segrar forvägrandet af
en enda liten concession Törde i England; de
kunna tillämpa denna erfarenhet om de vilja,
och genom graduella eftergifter ännu i mån-
ga är upprätthålla hvad som eljest lättligen,
genom en trotsig och hårdnackad vägran
att lyssna till folkets röst och deras billiga
fordringar, på en gång medelst en våldsam
omstörtning kan öfverändakastas för alltid.
Vi vilja väl medgifva att ett till Frankri-
kes nackdel utfallande krig kunde bibringa
elt verkligt nederlag åt de constitutionela i-
dcerna i Preussen , Österrike och Ryssland,
men elt sådant nederlag vore blott ögon-
blickligt, och skulle i alla fall kosta hundratu-
sentals menniskolif och ofantliga penninge-
summor. Dessa sistnämnda voro i synner-
het omöjliga att anskaffa, emedan den stora
Cassören, England, som hittills gilvit sjelfva
nervus rerum, säkert ej i detta krig in-
blandade sig, åtminstone ej till förmån för
heliga alliancen. Och vore väl i alla fall
segern ens så pass trolig, att kriget för ett
sådant ögonblicks-resultat, vore önskvärdt
till och med för dem, som skulle draga för-
delen af att på en liten tid hafva qväft
Frihetsandan i Frankrike. Visst icke. Det
vore dåraktigt att beräkna företagets möj-
liga framgång efter utgången af den senaste
coalitionen mot Frankrike? Då komutma-
ningen från motsatt håll. Franska armåer
hade förhärjat coalitionens länder, till den
högsta grad stegrat fosterlandsvännernes o-
vilja, och gjort Furstarnes krig vill Folkens.
Intet under derföre, att med så mägtigt ver-
kande krafter, med werlds-cassören England
i spetsen, och med sjelfya det inhemska
missnöjet med despoten inom Frankrike till
budsförvandt — att med allt detta, det
ändtligen kunde lyckas makterne, likväl ef-
ter en ganska hård strid, att tillkämpa sig
segern, och tillintetgöra den Jatte, för hvilkea
de så länge i hopplös feghet, krupit i stoftet.
Men alla dessa mäktiga krafter äro ej mera i
rörelse. Ryska, Österrikiska , Preussiska sol-
dater kunna vara lika dugliga, som år
1813, Oflicerarnes trohet kan vara lika
orubblig — men med allt detta blifva de
dock i ett från Frankrike icke utgående
krig — blotta machiner. Bland folken
höjes icke mer något rop om hämnd och
befrielse från fremmande tyranner. Ingen
Londoner-Börs ombesörjer mera några sub-
sidier. Inga tjenstfärdiga regeringar låna
mera invasionshärarne vapen, pengar och
tappra, y ypperligt organiserade troppar. Hvar-
je steg öfver egen gräns närmar heliga alli-
ancen till en mägtig här af borgaresoldater,
som försvara fosterjorden, och hvad som
är dem ännu kärare — friheten. Hvarje
steg vore dessutom troligen signalen till
en uppresning i coalitionens rygg, till en all-
män eruption för frihet, Se på denna
hild Ach hatvakta cedan frnna ansa 5 gar