gälds raden. Utdelningen kl. 6 eftermiddagarne.
rande armåeen i Italien, ingalunda varit till-
fredsställande, och att Österrike blott vän-
tade på lägligt tillfalle att, i förening med
Preussen förklara Frankrike krig. Det kan
visst icke nekas, enligt hvad man med viss-
het erfarit, att Österrikiska Ministerens svar
icke varit till alla delar tillfredsställande,
men att det i hufvudsaken varit det, är ganska
säkert. Ett af de påtagligaste bevis att
framställningarna från Palais Royal vunnit
gehör, är den omständighet att Österrikar-
ne dragit sina troppar tillbaka från fle-
re vigtiga punkter, dem det låg i deras
plan att en längre tid occupera; sjelfva Au-
cona har blifvit utrymdt. — Derjemte har
Wienska kabinettet gifvit det Franska de
mest bindande och som det vill synas upp-
riktigaste vänskapsförsäkringar. Vår erfa-
renhet af Sundhets-cordoner och flera bevis
af diplomatisk oärlighet i kabinettens för-
säkringar, medgifva väl icke någon serdeles
fast tillförsigt till de stora makternas löf-
ten, men man är likväl skyldig Wiener ka-
binettet den rättvisa, att det städse utmärkt
sig genom pålitlighet i löften och förkla-
ringar. Det är derföre vi i närvarande fall
lägga större vigt på Österrikiska Kejsarens
bögtidligt ingångna förbindelser, oaktadt de
betydliga stridskrafter han uppställer, än på
Parisiska kannstöparnes speculationer. Dessa
likna ganska ofta vissa läkare som blott fä-
sta sig vid vissa symtomer, och lemna sjelf-
va kroppssystemets egenheter ur sigte. Sam-
ma kännetecken förebåda icke alltid ena-
handa utbrott. Hvad man med riktighet
kan sluta af den ena maktens krigsrustnin-
gar, låter ofta alldeles icke lämpa sig på
den andras. Dessutom gifves det efter vår
tanka en ännu säkrare borgen för Österrikes
fredliga tänkesätt än dess försäkringar —
neml. dess interesse. Hvad kunde det väl
vinna genom ett krig med Frankrike? Hvad
kunde det icke deremot lätteligen förlora?
Man påstår att continentens absoluta herr-
skare frukta den politiska cholerans smitt-
samma natur och omkringgripande beskaf-
fenhet, samt tro att efter de constitutio-
nella idcerne slagit djupa rötter i Frankri-
ke, skola deäfven sprida sig och skjuta nya
skott i Ryssland, Österrike och Preussen.
Denna öfvertygelse har otvifvelaktigt goda
grunder, ty det är lika omöjligt för despo-
terne att hindra den allmänna bildningens
och kunskapernes utbredande, som det i Eng-
land varit Anti-reformatorerne omöjligt att
tillsluta våra Lässällskaper, utrota våra Jour-
valer och tillintetgöra alla politiska under-
sökningar; men med någon klokhet och tids-
enliga concessioner kunna Europas furstar
utverka så mycket att fortskridandet sker
någorlunda gradvis. De hafva sett till hvil-