närmast til aands, acn här r staden under sednare åren införda förtjenstfulla seden, att sommartiden i iloglands Park låta uppföra musik å helgedags-eftermiddagarne, — Hvilken mängd af stadens, till och med kringliggande landets inuebyggåre strömma ej dit att njuta det oskyldiga nöjet af dess åhörare, under en stilla promenade? Huru många skulle ej kanhända, i saknad af denna utv äg, att occupera en ledig stund, uppoffra den åt osedligheten? Fästa vi för öfrigt vår uppmärksamhet vid den begärlighet, hvarmed denna folk-klass fiker efter skådespel, eller andra åt den bildade classen egentligen egnade offentliga lustbarheter; så kunna vi ej betvifla, att den är. öppen för intrycken af ädlare nöjen, Välja vi derföre förbättringen af denna folkelass och dess återförande från ett hotande förderf, böra vi ej försumma detta medel, som klokheten och erfarenheten gemensamt bekräfta såsom ett af de säkraste, Vi skulle äfven kunna gå ännu längre i vår omsorg, om den lifvades af en sann menniskokärlek; jag menar, alt vi kunde ägna en större uppmärksamhet åt dessa folkelassers enskilta uppförande, för hvilkas förbättring vi nitälska, och derigenom mäktigt verka för en allmännare edlighet. Det är icke min mening, alt yrka en jemlikhet, som med olikheten i seder och lefnadssätt är oförenlig; ej eller att understödja, det husbonden eller förmannen skulle, inom de husliga kretsarne af hans underhafvande, införa ett förhatligt spioneri, eller ett besvärligt öfverinseende. Det är icke en sådan uppsigt, som vården. om andras rätt påkallar, utan den, som föranledes af barmhertighetens och menniskokärlekens omvårdnad, som kan och bör intaga ett rum bland Måttlighets-Sällskapets pligter. Mången ibland oss kan måhända af trägna embetsbestyr, vigtigare åligganden eller enskilta förhållande en hindras att ägna sig åt detta ämne; men de fleste ar oss komma på ett eller annat sätt i relationer till enskilte personer af dessa folkclasser, hvarigenom det kan beredas os6 anledning och tillfälle att stundom besöka dem deras boningar, icke såsom uppsyningsmän öfver deras hemseder, utan såsom omr sorgsfulla grannar eller medmenniskor, hyilka välvilligt taga kännedom om deras omständigheter. börja vi att visa oss välviljande, så vinna vi snart förtroenåe, blifva rådförde vid vigtiga omständigheter, och sakna ieke tillfällen, att sprida upplystare begrepp och renare seder. Arbetaren 1 sin koja skulle känna sig hedrad, uppmuntrad af dessa besök, han skulle blygas öfver sina oorduingar och småningom utrota dem; han skulle lära sig att älska och högakta Herremannen, i hvilken han nu deremot ofta ser en förtryckare, hvars välstånd han afundas, och hvars efterdöme 1 sedligt aiseende han ej tror sig pligtig att efterfölja. ER