närmast til aands, acn här r staden under
sednare åren införda förtjenstfulla seden, att
sommartiden i iloglands Park låta uppföra
musik å helgedags-eftermiddagarne, — Hvil-
ken mängd af stadens, till och med kring-
liggande landets inuebyggåre strömma ej
dit att njuta det oskyldiga nöjet af dess
åhörare, under en stilla promenade? Huru
många skulle ej kanhända, i saknad af den-
na utv äg, att occupera en ledig stund, upp-
offra den åt osedligheten? Fästa vi för öf-
rigt vår uppmärksamhet vid den begärlig-
het, hvarmed denna folk-klass fiker efter
skådespel, eller andra åt den bildade classen
egentligen egnade offentliga lustbarheter; så
kunna vi ej betvifla, att den är. öppen för
intrycken af ädlare nöjen, Välja vi derföre
förbättringen af denna folkelass och dess
återförande från ett hotande förderf, böra
vi ej försumma detta medel, som klokheten
och erfarenheten gemensamt bekräfta såsom
ett af de säkraste, Vi skulle äfven kunna
gå ännu längre i vår omsorg, om den lif-
vades af en sann menniskokärlek; jag menar,
alt vi kunde ägna en större uppmärksamhet
åt dessa folkelassers enskilta uppförande,
för hvilkas förbättring vi nitälska, och der-
igenom mäktigt verka för en allmännare
edlighet. Det är icke min mening, alt
yrka en jemlikhet, som med olikheten i
seder och lefnadssätt är oförenlig; ej eller
att understödja, det husbonden eller för-
mannen skulle, inom de husliga kretsarne
af hans underhafvande, införa ett förhat-
ligt spioneri, eller ett besvärligt öfverinseen-
de. Det är icke en sådan uppsigt, som vår-
den. om andras rätt påkallar, utan den, som
föranledes af barmhertighetens och mennisko-
kärlekens omvårdnad, som kan och bör in-
taga ett rum bland Måttlighets-Sällskapets
pligter. Mången ibland oss kan måhända
af trägna embetsbestyr, vigtigare åliggan-
den eller enskilta förhållande en hindras att
ägna sig åt detta ämne; men de fleste ar
oss komma på ett eller annat sätt i rela-
tioner till enskilte personer af dessa folk-
classer, hvarigenom det kan beredas os6 an-
ledning och tillfälle att stundom besöka dem
deras boningar, icke såsom uppsynings-
män öfver deras hemseder, utan såsom omr
sorgsfulla grannar eller medmenniskor, hyil-
ka välvilligt taga kännedom om deras om-
ständigheter. börja vi att visa oss välvil-
jande, så vinna vi snart förtroenåe, blifva
rådförde vid vigtiga omständigheter, och
sakna ieke tillfällen, att sprida upplystare
begrepp och renare seder. Arbetaren 1 sin
koja skulle känna sig hedrad, uppmuntrad
af dessa besök, han skulle blygas öfver sina
oorduingar och småningom utrota dem; han
skulle lära sig att älska och högakta Herre-
mannen, i hvilken han nu deremot ofta
ser en förtryckare, hvars välstånd han af-
undas, och hvars efterdöme 1 sedligt aiseen-
de han ej tror sig pligtig att efterfölja.
ER