1UURASL NICCO VUBSUS OCH StldlUcClS RKlal, alDpetd
vå befrämjandet af måttlighet och flit, med-
borgerlig dygd och trefnad.?
Utgående från dessa åsigter, hafva vi,
näst åtagandet af en efterdömelig måttlig-
het i vårt eget lefnadssätt, ansett För eningen
böra göra det till en ocftergifvelig förbin-
delse för hvar och en af dess meulemmar,
att, efter yttersta förmåga, afhålla sina
barn, så länge de stå under föräldrars in-
seende och lydvad, från allt bruk af brän-
vin, och äfven söka bos dem utveckla och
stadga begreppet om umbärligheten af den-
na dryck och dess directa eller indirecta
skadlighet. Om det är att befara, det vå-
ra förenade bemödanden, bland den af fyl-
leviet redan förderfvade delen ef nuvarande
generation, kunna litet eller intet uträtta,
torde deremot vara oemotsägligt, att en all-
varlig omsorg, 1 anseende till det uppve-
sände slägtets bevarande från cen lika
da, icke kan blifva helt och hållet fåfäng,
och att Sällskapet således redan häri äger
ett föremål för sin omfattning lika ädelt
och gagueligt, som liggande inom möjlighe-
tens område och medförande en osviklig
tillfredsställelse. — Vi erfara nu med häp-
nad och bedröfvelse, huruledes hos allmogen
lassen kärleken till brän-
och den råare folkk
till de vämjeligaste och
vär
vinet missleder dem
vanvettigasle omsorger, alt åt deras spädare
foster bereda detta gift; huru den läittjefulla
och oförständiga modren icke sällan låter
sitt dibarn förtära bränvin, för att falla i
sömn och såmedelst förmå det till stillhet
och tystnad; hura andra låta sina små barn
förtära större eller mindre qvantiteter brän-
vin, för alt, som de förmena, styrka deras
kropp, eller uppvärma eller förfriska: den;
huru det bland allmogen är en alldaglig
sed, att barnet vid 3, 12 års ålder
förtär en större portion bränvin hvarje dag,
och icke sällan deraf öfverlastar sig; och
huru änteligen exempelicke saknas, att barn,
så väl som äldre personer, så omåttligt nju-
tit af denna dryck, att de hastigt deraf af-
lidit. Det inskrvänklaste förstånd borde så-
ga, alt, äfven när denna sista följd icke in-
träffar, bränvinet är för den svaga organis-
men ett onaturligt och förderlligt retnings-
medel, som hämmar dess utveckl ing och
en undlägger en stor mängd al kroppe Us O-
redor. Också finna vi, huru denna bland
10 a
allmänheten inrotade sed, att låta deras barn
förtära bränvin, icke blott grundlagt den
olyckliga böjelsen för fylleriet, utan äfven
förorsakat, att Svenska nationen, fordom
en högväxt och manulig stam, nu framter
en stor mängd af småvästa och vanskapta
rmenniskor, icke sällan oduglige att antagas
till fäderneslandets försvarare.
—— —
— 2
dessa särskilta förbindelser, hafva
vi dock trott, att sä iskapels ver ksamhbet
icke bör stanna, utan älven omfatta de fle-
re andra utvägar som erbjuda sig tll än-
damålets ernående och bland hvilka nåsra
-— —
Vid
och Vvardnad til desså (iolk-KkKlassers u pia
rande i den enskilta sammanlefnaden.
Om det är en sanning, att Blekingsbo-
en utmarkeår sig framför de flesta andra
provincers inbyggare genom en lifligare
hängifvenhet åt sina lustar, och i följd der
af kanhända äfven öfvergår dem i brän-
vins- supandet; är det icke mindre en san-
ning, alt vår provins kan framvisa jord-
br ukande Bönder, som äro silt stånds pryd-
nad, både genom upplysning och medbor-
gerliga dygder. Det är på dem vi böra
bygga vårt bopp, att kunna återföra de
öfrige till besioning, under det ett upp-
lyst och npitiskt Presterskap kan för detta
ändamål verka mer än någon annan. Vi
antaga, alt om Allmogen sammankallas till
socknestämmor,
ett omåttligt och öfverilödigt bruk
starka drycke r och angelägenheten att der-
emot sälta en gräns; så skola manga lyssna
till dessa föreställningar och kanske med
mera beredvil ilighet, än man i allmänhet
förmodar, gå våra önskningar till mötes.
Det är en tröstande sanning, att mången
förståndig och sättsinnig bonde, lika upp-
riktigt som vi bekymras öfver fylleriets
allmänlighet, och inser dess elaka inilytelser.
Dess mer kuona vi derföre hoppas, att des-
sa, allvarligt väckta och understödda, sko-
la göra nyckterhetens värde gållande, och
småningom utbreda upplystare-begrepp och
en bättre öfvertygelse ibland mängden,
hvaraf äfven ett förbättradt uppförande 1
sin mån skall följa.
Men verkan al denna inflytelse är dock
långsam, om vi ej beflita oss utt genom be-
redandet af ädlare nöjen åt de arbetande
celasserne , så till sägandes uppfånga och o-
skadligt använda deras lediga stunder,
Skall någon förändring kunna ske, måste
hågen för dryckenskapen afledas genom
upplifvandet af hågen för ädlare nöjen och
tidsfördrif. Det ligger i menuiskans natur
att hon icke blott vill lefva, hon vill äf-
ven njula sitt Hf, äga en behaglig känsla
af sin tillvarelse. Begäret efter nöje och
njutning är den allmänna grunden till
hela henves verksamhet. IEwbetsmannen
söker denna njutning i äran eller öfverflö-
det, Borgaren 1 makligueten eller rikedo-
men, Dagakarlen söker den i hyilodagens
lättja eller -vus:? 1 den mån tillfället att
finna anständiga och tillbörliga eller åtmin-
stone oskyldiga nöjen och tidsfördiif är för
de arbetande klasserne stängdt och begrän-
sadt af allt för många svårigheter, måste
deras håg riktas på de enda, som äro öfri-
ge, och dessa äro vanligen fylleriets. I stä-
derne se vi drängar och arbetsfolk helge-
dagseftermiddagarne samlas på krogarne el-
ler hos hvarandra, der de förnöta tiden med
kortspel och bränvins-supande; på landet
vandra de omkring från gård till gård ic-
nabanda ändamål, tills
verväldigar dem eiler vandringen slutar si
antingen ruset öf-
Di
. DÅ
iinåcot orolis ;t och fredstörande
upplträde.
der föreställes förderfvet af
af
SO Mm:
musik
ken ni
liggan
dit ati
ahöral
många
na utr
offra
rigt v
het, I
skådes
egentl
kunna
intryc
förbät!
återför
vi ej
och e
ett af
änr
vades
all vi
åt de:
för hv
igenon
edlig!
yrka
seder q
alt ur
manne
af han
ligt sp
de. Pp
den. o1
föranlt
kärlek
taga ec
pligter
af träs
den el!
ägna s
oss kor
tioner
classer
ledning
deras
män öj
sorgsfu
ka väl
ständig
jande,
råd fört
sakna
begrep
koja så
af dess
oordui
skulle
manne
ser en
undas,
de har
et
SÅ
um ————ee— — — — — - ! oe to — MM ——L LL men hah rn — — —L —. Q ? 9 -- X
-: ra
I af
I pningar