LITTERATUR.
(Slut från N:o 137.)
Hvilken väg stäfvade han, Tom? ropa-
de Barnstable samma ögonblick hvalfisken
försvann,
Temel:gen rätt upp och ned, Herr Cavi-
taine, svarade Tom, hvars ögon småningom
lifvades af denna lekz han stöter snart
näsan emot botten, om han står länge på
denna cours, och skall bli glad att åter få
snusa frisk luft; gira bå en några famnar
styrbord öfver, Herr Capitaine, och jag låf-
var att vi ej skola vara ur hans väg.
Den gamla sjömannens förmodan: besan-
nades, ty, efter få minuter, kokade vattnet
nära dem, och en ny stråle kastades i luf-
ten, hvarefter det ofantliga djuret, utisam-
ma direction, upprusade med nära halfva
sin längd öfver vattnet, och föll sedan ned
på hafsytan, med en våldsamhet och ett
stänk, likvande det som förorsakas då ett
fartyg ifrån stapeln aflöper uti sitt rätta
element, Eter denna rörelse, rullade fi-
sken tungt och makligt en stund, och syn-
tes hvila sig från vidare austrängningar.
Hans minsta rörelser vaktades noga utaf
Barostable och hans slupstyrare, och då
han nu var stilla, gaf den förra tecken åt
sin besättning att åter begagna sina åror.
Några få långa och starka årtag förde bå-
ten gent upp emot sidan afbvyalfisken, med
dess bog pekande på en af fenorne, hvil-
ken standom, då djuret lättjefullt gaf vika
för vågornes verkan, syntes öfver vattnet.
Slapstyraren rigtade sin harpun med
mycken noggrannhet, och kastade den se-
dan med en styrka som begrafde hela jer-
net uti fiendens speck. Samma ögonblick
hugget skett, ropade långa Tom, med syn-
verligt alfvar: —
Stryk öfveralt!
Stryk öfveralt! upprepade Barnstable,
bvarpå de lydiga sjömännen, genom före-
nade kiafter,; tvingade båten till retrograd
rörelse, så långt att intet slag af deras
fruktansvärde motståndare kunde räcka dem.
Det uppskrämda djuret påtänkte emedler-
tid ej något dylikt motstånd; okunnig om
sin egen makt och sina fienders obetydlig-
het, sökte han sin frälsning uti flykten,
Ett ögonblick af stum förvåning följde på
jernets inpirängande, hvarefter han kastade
sin ofanteliga stjert uti luften, med en häf-
tighet som satte hafvet rundt omkring ho-