TTO FSSArendCel, all MCA jagt, IINallasscl CHOoN
andra speculationer, samt en nagel i ögat
på alla onyttiga frätare på statens inkom-
ster.
Ifrån denna tid höll han sig temmeligen
stilla nära etthundrade år, och man kunde
nästan tro, att han, som Tegner säger om
Carl XII, blundade ett sekel.
Under denna tiden var det en gyllne
yxeriod för alla rättrogna. Det ena nöjet,
den ena högtidligheten vid hofven allöste
den andra. Monarkerne, Hoffolket, Em-
betsmännen, alla lefde som hvar dag vore
den sista. Den som vågade knota eller
sucka heböfde man blott sätta mellan fyra
väggar, der hvarken sol eller måne sken på
honom. Tyvärr varade likväl denna fröjd
icke i många mansåldrar. Anden, som
atan att man viste något deraf, hade
gjort: en resa öfver åt Amerika, och
der rört all ting huller om buller,
samt itändt en invärtes krigslåga, ur hvil-
ken den nya verllens republiker upstodo
såsom en ny fenix ur den förgångnes aska,
begaf sig nu med ens tillbaka, till Frankrike
och rasade der i slutet af förra arhundra-
det, i sin fruktansvärdaste gestali. Blind
af medgången, nöjde han sig nu icke med
att nedrifva alla murkna byggnader, för
att såsom Aladdins byggmästare-ande up-
föra nya; han nedref älven dessa af egen-
sinnighet , och i sin förargelse sopade han äf
sven, lik cholera morbus, ofta bort menni-
skorna, utan urskilning, både goda och on-
da. Så varade det några år. I ledsnad
öfver missbruken glömde då äfven folket
allt det goda han uträttat; det kastade sig
i armarna på en man, som för en tid
qvaste honom. Efter denne mans, den verlds-
kunnige Napoleons fall, kom han åter i
frihet, och har sedan icke kunnat förmås
att tystna. I Juli månad i fjol tillställde,
han åter det stora bekanta oväsendet i
Paris, då han ingaf folket den kaprisen att
nödvändigt vilja behålla sin tryckfrihet.
Häröfver blefvo nu Wederbörande i alla
länder mycket förskrämde, och detär isyn-
nerhet ifrån denna stund dylika blad som
Fäderneslandet emot honom uttalat sina
besvärjelser. Nu är han som bäst sysselsatt
hos Polackarne,
I Sverige har han i fordna tider obetyd-
ligt visat sig. En gång, för omkring 20 år
sedan, höll han väl på att vilja ställa om
sakerna; men det mesta förblef som det
var, och alltsammans aflopp med litet
huller. Derföre är det ock som vederbö-
rande blifva så ifriga, när han nu försöker
att sätta i fråga det, som han då försum-
made.
Som skriftställare har den fruktansvärde
anden varit ganska productiv. Ibland de
första saker som man tillskrifver honom,
är Hugo Grotii afhandling om folkrätten,
(de jure belli et pacis).. Men den som blir
? I ST art aa 19 a