gen redan aålnjulit ; förenligt med tidens
stigande upplysning och det Svenska sam-
hällets dermed öfverensstämmande behof
af förbättrade institutiorer , väntade man,
att Hr Adlersparre, ifrån första ögonblic-
ket han tänkte på en regementsförändring,
och trodde att den skulle lyckas, äfven
varit betänkt på och utarbetat ett project
till en ny, med vår uråldriga frihetskär-
lek förenlig grundlag, som genast, vid.
Ständernes sammankomst, kunnat disku-
teras, pröfvas och, mer eller miure oför-
ändrad, antagas.
pPå detta sätt hade Hr Adlersparre,
Pmer än genom sina revolutions-åtgärder,
gjort sig förtjent af Fäderneslandet, och
detta fält var (Insändaren —-- eller hvad
han nu kallas recensenten — fruktar icke
att misstaga sig) med hans stora Förfat-
tare-egenskaper mera oOfverenstämmande,
och ingalunda för honom mindre — men
väl mera — ärorikt, än militär-banans,
hvarpå, honom förutan, allt kunnat ut-
rättas hvad som blef uträttadt. Icke så
på lagstiftningens och medborgerlighetens:
der behöfdes hans kunskaper, der hade
enheten i principer, fullständigheten i
plan, esvikliga konsequensen i utarbetnin-
gen , följden af et obehindradt, ensamt
uttänkt och utfördt, den djupa försknin-
gens och de mångsidiga kunskapernas snille-
verk, varit af nöden, för att undvika det
splittringssystem, den halfhet, det ohjelp-
liga lappverk, som utmärker vår grund-
lag, och som, under hundrade mästares
fingrar och tusende viljors och alsigters
bopgyttring, icke kunde bli hvarken stort
Hhättre eller stort sämre, än den då blef,
och ännu är det. Att denna väntan,
grundad på Hr Adlersparres erkända för-
måga, och egevtliga grunder till det för-
troende, hvarmed han hedras, icke upp-
fylldes, utan tvertom gäckades till den
grad, att sjelfva hans deltagande 1 det
Mutskott, der den nuvarande konstitutionen
utarbetades, var, direkt åtminstone, intet,
anmärktes, klandrades mer och mindre högt.
af alla fosterlandets, samhällsordningens,
upplysningens och till och med af Herr
Adudlersparves evskilta väoner, redan den
tidep, och bar lemnat missvöjet öfver
samma bedragna hopp i arf åt oss och
våra efterkommande.
Allmänheten må pu afgöra huruvida Af-
tonblads redaktionen haft ens någon skymt
al orsak alt säga: att det visst icke varit
den punkten , som legat Journal-Recensenten
ömaust om hjertats; åtminstone bar Recensen-
tev, så varmt ban förmått, yttrat sig i
detta ämne, och det af den innerligaste öf-
vertygelse om dess vigt för ett Fädernes-
faud, hvars sauna frihet, ära och väl, in-
gen kan ligga ömmare om hjertat än
Den såkallade recensen-
ten (GG Journalen) af de