gen redan aålnjulit ; förenligt med tidens stigande upplysning och det Svenska samhällets dermed öfverensstämmande behof af förbättrade institutiorer , väntade man, att Hr Adlersparre, ifrån första ögonblicket han tänkte på en regementsförändring, och trodde att den skulle lyckas, äfven varit betänkt på och utarbetat ett project till en ny, med vår uråldriga frihetskärlek förenlig grundlag, som genast, vid. Ständernes sammankomst, kunnat diskuteras, pröfvas och, mer eller miure oförändrad, antagas. pPå detta sätt hade Hr Adlersparre, Pmer än genom sina revolutions-åtgärder, gjort sig förtjent af Fäderneslandet, och detta fält var (Insändaren —-eller hvad han nu kallas recensenten — fruktar icke att misstaga sig) med hans stora Författare-egenskaper mera oOfverenstämmande, och ingalunda för honom mindre — men väl mera — ärorikt, än militär-banans, hvarpå, honom förutan, allt kunnat uträttas hvad som blef uträttadt. Icke så på lagstiftningens och medborgerlighetens: der behöfdes hans kunskaper, der hade enheten i principer, fullständigheten i plan, esvikliga konsequensen i utarbetningen , följden af et obehindradt, ensamt uttänkt och utfördt, den djupa förskningens och de mångsidiga kunskapernas snilleverk, varit af nöden, för att undvika det splittringssystem, den halfhet, det ohjelpliga lappverk, som utmärker vår grundlag, och som, under hundrade mästares fingrar och tusende viljors och alsigters bopgyttring, icke kunde bli hvarken stort Hhättre eller stort sämre, än den då blef, och ännu är det. Att denna väntan, grundad på Hr Adlersparres erkända förmåga, och egevtliga grunder till det förtroende, hvarmed han hedras, icke uppfylldes, utan tvertom gäckades till den grad, att sjelfva hans deltagande 1 det Mutskott, der den nuvarande konstitutionen utarbetades, var, direkt åtminstone, intet, anmärktes, klandrades mer och mindre högt. af alla fosterlandets, samhällsordningens, upplysningens och till och med af Herr Adudlersparves evskilta väoner, redan den tidep, och bar lemnat missvöjet öfver samma bedragna hopp i arf åt oss och våra efterkommande. Allmänheten må pu afgöra huruvida Aftonblads redaktionen haft ens någon skymt al orsak alt säga: att det visst icke varit den punkten , som legat Journal-Recensenten ömaust om hjertats; åtminstone bar Recensentev, så varmt ban förmått, yttrat sig i detta ämne, och det af den innerligaste öfvertygelse om dess vigt för ett Fädernesfaud, hvars sauna frihet, ära och väl, ingen kan ligga ömmare om hjertat än Den såkallade recensenten (GG Journalen) af de