GEOGRAFI. Red. bar erhållit del af följande Samtal emellan en liten gosse och dess Far, under läsning af Geografi, och med framlagd karta öfver Scandinavien, åhördt af en tredje person; och vi meddela det åt våra Läsare, såsom ett bevis på, huru naivt barn stundom uttrycka sig. Gossen. Ser Pappa huru lutande det gamla Sverige står. Det ser ut, som det bure en svår börda. Fadren. Ja, ja, Norrige har sin tyngd, förslår du. Der är mycket berg, men godt gods väger, och då tål det väl att gå något krokig. Gossen. Jag tycker att det der landet midt emot, så vänligt, liksom sträcker armarne mot Sverige. Hvarifrån kommer det? Fadren. Kära barn! En blick på kartan röjer, att detta land, som kallas: Finland, genom någon våldsam naturhändelse, i fordna tider blifvit lösryckt från Sveriges fasta land, liksom du läst i Bibeln att sva uttogs af Adams sida. Desse länder blefvo ock, sedan sin ungdomstid, liksom Adam och Eva förenade till äkta makar. Konung Eric den helige var Taleman, och Bispen , som vigde dem, hette anct Henrik. Men efter 650 års innerlig förening, lösrycktes de åter på elt sätt, som, mer än berg och haf, skiljde de älskande ifrån hvarandra. En rik och stark graune tog bort makan, och gaf, som du ser, åt henne en brudklädning af sin färg. Gossen, -Den blå är dock himmelens färg, och den gröna endast jordens. Ack! jag tycker de fordna såta makarne stå så sorgbundna och längta att — — — Här blef samtalet afbrutet af ett buller på gatan, som ådrog sig allas uppmärksamret. flnef Alt Ak Äl dÄrec MAN AIR T