va att göra med en mägtig fiende; hans stridskrafter äro ofantliga; hans herravälde sträcker sig vida omkring. Men betänken att Gud förlänar endrägten styrka, tapperheten och ihärdigheten seger, anropen hans heliga namn i edert förehafvande, och söken bjelp, ledning och tröst i religionen. Lifvade af sann tro skola vi tillkämpa oss det högsta jordiska goda: — Forsterlandets frihetb Frihet! Frihet! ropa vi alla; efter den sträfva vi, för den kämpa vi, och utan henne gifves det för Gud ingen förtjenst. Tron mig, en nation, som kämpar för denna jordiska helgedom, finner i den religiösa enthusiasmen det säkraste medel att ernå sitt mål. Nationer och throner hafva fallit, så snart de misskänt denna eviga sanning. Det är Konungars kall att förbättra menniskorne, och blott derpå hvilar hela helgden och rättsbegreppet af deras thron. Men då monarken sjelf söndersliter de heliga band, som förbinda honom med folket, då tIydnaden af hans orältrådiga vilja förer till olydnad mot Gud, då blir det rätt och nödvändigt att gripa till svärdet. Skåden ned, J Polackar, på edert Polska fosterlands Deli ägenhet. Dess majestät har blilvit ullintetgjort, medborgertlighetens breda bana förstörd, de husliga dyg odernas inskränktare väg tillspärrad; vår nationalanda qväfldes af underdånigheten och närde med sin lifssa ft öfvermodets makt, . Beherrskade af ovärdiga regenter förlorade vi med hvarje dag mer och mer af vårt nationallynne. Vår Styrelses mål var, att blotta oss på allt det, som inför Gud och imenviskor hedrar de dödlige. I kraft af allt detta kallar jag Eder, Bröder, till vapen, I Litbauer, Podoler, Wolhyner och Ukränare. Nu eller aldrig är stunden inne att afkasta det skymfliga ohet. Vår krigshistoria visar redan att det Guds hand som förer oss. —Låtom oss fortfarande förtrösta på honom och förbinda oss med hvarannan, svärdet i hand och hoppet 1 hjertat. ye sko!en I tillen början erfara mången metgiäns; detta bör dock icke nedslå edert mod — endast kriyserfarenbet, djerfbet och uthållighet föra till segren. — Det är ej mot Ryska nationen vi höja svärdet. Detta stora, ädla folk är af samma stam som vi(!?) Dess egenskaper hafva blifvit missledda al våra förbittrade nhenders politik; de äro värda ett bättre öde. Ryska folkets rättigheter och religion äro oss så mycket heligave, som vi sjellve vöruäa vår rätt och wåra fäders tro. Vi föra icke krig mot folket, utan emot den despotiska anda, som nedtrycker oss till jorden och hotar alt qväfva oss. Våra fiender beljuga oss inför verlden; likasom skulle vi styras af: Jacobinska grundsattser; men vi bedyra inför den allrahögste Guden, och inför en hel verld, att våra fäders relision, en conAn At SAT oo pt Då a a a