na, bekänner dock deras Författare ätt Fäderneslandet icke utan grund klandrat det alltför utsträckta berömmet. Författaren älskar ej öfverdrift, och hade både för dess egen. och sakens skull önskat, att detta beröm varit nedstämdt och mera enligt med Författarens förtjenst och små anspråk. Författaren känner icke Aftonbladets Redaktion: men då han hittills icke förmärkt att smickret varit ett vehikel för detta Blads framställningar, torde denna gång en liflig tillfredsställelse, att finna en främmande röst höjas till en ädel Mans försvar, endast förledt Redaktionen att gifva denna röst en vigt och ett värde, utöfver hvad desssvaghet, med hänsigt till ämnets storhet, haft. rätt att hoppas. I händelse åter Redaktionen varit sinnad att förblända med smicker, så har äfven hon utan tvifvel misstagit sig om sitt föremål.