Gan Jförespegias dem al valen, har stegrat
deras raseri till det yttersta. Ehuru det vis-
serligen bland dem finnes flere verkligt he-
derlige män, bar dock partiet i sin förtvif-
lan tillgripit de mest nedriga medel för att
i det yttersta göra sina motståndare segren
stridig. Bland dessa må räknas ett försök
att depopnlarise: ra Lord Mayorn genom ut-
färdande och kringspridande i hanå namn
af en ofåciel befallning till Polisen af en
för folket högst förolämpande beskaffenhet,
och hvilken från början till slut var rent
uppdiktad! Det förmenta oficiella doku--
mentet eftrycktes genast i faktionens blad
Standard och MorningPost; det lagliga å-
tal Lord Mayoin låtit anställa mot dessa
blad har bri agt sanningen 1 ljuset och ändt-
ligen befriat. denne Magistratsperson från
bördan af en ovilja, den bedrägerietsotörsynta
djerfhet till en början dömde honom alide-
les ohörd att bära. Den Engelska tdnirg
som anför detta drag tillägger att det dock
ingalunda är det enda falsarium FTorys til-
låtit sig 1 denna väg l Det är 1 sanning en
högst märk värdig företeclse, att i ett land,
hvilket till den grad som England ekryt-
samt utbreder sin politiska, moraliska och
imtellectuelfa bildning, finna en förening af
personer, icke ur den menniskoklass sow of-
ta nöd och förtviflan mer än medfödda na-
turanlag drifver till nesliga handlingar ut-
an utur den som vistas på samhällets höj-
der, som eger allt hvad börd, rikedom,
rang kunna gifva, begå den dja fvaste för-
falskning af offentliga handlingar, i den väl
öfverlagda , kallt beräknade afsigt, att
hölja med hat och förakt en enskild
man, som på annan väg ej kunnat åtkom-
mas. Torys iakttaga derjemte ett hånande
trots, som ej serdeles väl anstår individer
med en nation i massa emot sig, och dess-
utom naturligtvis än ytterligare nedsät-
ter deras sak i opinionen. Öaktadt alla
den aristocratiska factionens försök att
göra reformen förbatlig, och att på sådant
ändamål väcka Engelsmännens afund met
Skottar och Irländare, samt Protestanter-
nes mot Catholikerne, och att uppreta pö-
beln genom den föreställning att Reform-
billen vore beräknad på de lägre classernes
förtryck , hav folket dock öfverallt red
munterhet och lugn skådat den numera
otvifvelaktiga utgången till mötes. Man
förlåter gerna de stora Boronghmånglarne,
hvilka på ett bräde förlora så mycket, att
de gifva sin galla något mer än loflig luft,
och, med undantag af ett par obscura tid-
ningar, bryr ingen sig ens om att anfalla
deras stora privilegier eller rikedomar. Skul-
le likväl Adeln eller pluraliteten bland derb,
betjena sig af sina privilegier, att i Öfver-
huset förkasta ett af hela nationen med lif-
ligt interesse mottaget reforwmförslag, eller
af sina rikedomar för att (såsom redan skett
på ett eller anrat ställe) från hus och gård
jaga förpaktare, hvilka med fria mäns siune