Congressen , emedan den utvisade brist på
grannlagenlet? emot Exkonungen Carl X,
som Fäderneslandet då kallade en fallen
storhet. Den som läst anmärkningarna,
och deraf funnit alt de iunehålla många
omdömen till både beröm och klander al
iu. EE. Adlersparre, hvilka i en annans namn
kunna vara oväldens och rättvisans, men
hvaraf det förra från Grefve Adlersparre
skulle vara det lågaste sjelfsmicker, den
måste ovilkorligen förvånas öfver att det
kan gilvas en sådan panna utaf stål, hvil-.
ken vågar framkomma med en beskyllning
af den art som Fäderneslandets; en beskyll-
ning hvilken icke allenast icke är hevisad,
utan som man genast vid jemförande af
den okände anmärkarens stil med Grefve
Adlersparres finner vara grundlös. Detta
är icke mera brist på grannlagenhbet, det in-
nchär den grofyaste smädelse man kan tän-
ka sig. Vi måste 1 sanning beklaga den
person som af sitt ingångna åliggande att
söka i opinionen nedsätta en gammal fre-
dad man, derföre att denne man råkade
vara den som genom en revolution en gång
räddat fosterjordens namn och tillvarelse,
skall se sig tvungen att tillgripa så förakt-
liga medel, till hvilka ännu hvarken Gran-
skaren, Stockholms Tidning eller något
annat servilt blad nedlåtit sig; och vi
kunne intet avpnat än dubbelt beklaga
honom, pär vi erinre oss en viss per-
son som under 1827 års revision nästan
dagligen fjeskade för alt få vara nära Gref-
ve Adlersparres person; en omständighet, som
med den sedermera vunna erfarenheten om
sanima persons handlingssätt, lätt kunde
gifva anledning att tro, att den härrörde
af någotannat motiv, än cpdast den högakt-
ning som personen då såväl munt- som
skriftligen bemödade sig ådagalägga för Hans
Excellences tillryggalagda offentliga bana,
och de tjenster han gjort Fäderneslandet.
Denna artikel jemte flere föregående i
Fäderneslandet erinrar oss om ett rart do-
kument, som vi af okänd hand (icke från
Grefve Adlersparres, vi våga försäkra det)
erhållit. Det är öfversalt från ett manu-
script, som skall vara funnet af en resande
i ett gammalt bibliothek i Frankrike , och
innefattar ett par politiska reflexioner, samt
kallas
Utdrag af ett gammalt manuscript af
Machiavelli.
Fosterlardskänlan är icke alltid nyttig.
Hon väcker en energie, ofta obeqväm för
styrande maglen, stundom obehaglig för
hersklystna grannar. Fäderneslandets blotta
namn eldar sinnet och gör det mägligt af
alla uppoffringar, Vill ni slappa, denna
känsla, så gjut gift devi. Dertill finnas åt-
skilliga utvägar, -hvaribland må föreslås,
att antaga, en författare, som i fädernes-
landets namn yrkar det mäst omedborger-
liga och opopulära; — för att afkyla interessel
för det allmänna och väcka ända till afsmak