Congressen , emedan den utvisade brist på grannlagenlet? emot Exkonungen Carl X, som Fäderneslandet då kallade en fallen storhet. Den som läst anmärkningarna, och deraf funnit alt de iunehålla många omdömen till både beröm och klander al iu. EE. Adlersparre, hvilka i en annans namn kunna vara oväldens och rättvisans, men hvaraf det förra från Grefve Adlersparre skulle vara det lågaste sjelfsmicker, den måste ovilkorligen förvånas öfver att det kan gilvas en sådan panna utaf stål, hvil-. ken vågar framkomma med en beskyllning af den art som Fäderneslandets; en beskyllning hvilken icke allenast icke är hevisad, utan som man genast vid jemförande af den okände anmärkarens stil med Grefve Adlersparres finner vara grundlös. Detta är icke mera brist på grannlagenhbet, det innchär den grofyaste smädelse man kan tänka sig. Vi måste 1 sanning beklaga den person som af sitt ingångna åliggande att söka i opinionen nedsätta en gammal fredad man, derföre att denne man råkade vara den som genom en revolution en gång räddat fosterjordens namn och tillvarelse, skall se sig tvungen att tillgripa så föraktliga medel, till hvilka ännu hvarken Granskaren, Stockholms Tidning eller något annat servilt blad nedlåtit sig; och vi kunne intet avpnat än dubbelt beklaga honom, pär vi erinre oss en viss person som under 1827 års revision nästan dagligen fjeskade för alt få vara nära Grefve Adlersparres person; en omständighet, som med den sedermera vunna erfarenheten om sanima persons handlingssätt, lätt kunde gifva anledning att tro, att den härrörde af någotannat motiv, än cpdast den högaktning som personen då såväl muntsom skriftligen bemödade sig ådagalägga för Hans Excellences tillryggalagda offentliga bana, och de tjenster han gjort Fäderneslandet. Denna artikel jemte flere föregående i Fäderneslandet erinrar oss om ett rart dokument, som vi af okänd hand (icke från Grefve Adlersparres, vi våga försäkra det) erhållit. Det är öfversalt från ett manuscript, som skall vara funnet af en resande i ett gammalt bibliothek i Frankrike , och innefattar ett par politiska reflexioner, samt kallas Utdrag af ett gammalt manuscript af Machiavelli. Fosterlardskänlan är icke alltid nyttig. Hon väcker en energie, ofta obeqväm för styrande maglen, stundom obehaglig för hersklystna grannar. Fäderneslandets blotta namn eldar sinnet och gör det mägligt af alla uppoffringar, Vill ni slappa, denna känsla, så gjut gift devi. Dertill finnas åtskilliga utvägar, -hvaribland må föreslås, att antaga, en författare, som i fäderneslandets namn yrkar det mäst omedborgerliga och opopulära; — för att afkyla interessel för det allmänna och väcka ända till afsmak