måste likväl nu räknas de som förlorats i
sista bataljen, samt Dwernickis corps. War-
schau anser man säkert för sig sjelf, då det
är förskansadt till en fullständig fästning,
och befolkadt af 150,000 menniskor, som
skulle tillräckligt försvara det.
Enskilta bref från Berlin, som i går an-
kommo öfver Köpenhamn, försäkra, att det
i Preussiska Stats-tidnvingen omtalta Polac-
karnas nederlag den 26 Maj, (se Aftonbla-
det för 1 förrgår) skall vara vida mindre
än hvad som vill synas af samma tidning.
Detta tillfälle erinrar oss om ett annat,
vid krigets början, då alla voro modfälde
ffver den Byska underrättelsen om Pragas
intagande af Ryssarna och Polackarnas ha-
stiga flykp öfver Weichselbron, samt huru
hvar och en då med oro väntade att po-
sten skulle medföra underrättelse om Die-
bitschs intåg i Warschau. Sanningen var
likväl aldeles motsatt. Och huru olika är
icke belägenheten nu emot då. Då voro
fästningsverken ännu icke iståndsatta, armden
ännu icke fullt utrustad ännu mindre öf-
vad, och hela den Ryska Kolossen i an-
tågande mot det lilla Polen. Nu hela Li-
thauen, Wolhynien, Podolien och Ukraine
i uppror; brist på förnödenheter vid Ryska
armcen; en stor del af manskapet medtaget,
efter den här ofvan upptagna kalkyl 66,000,
efter Engelska tidningar 30,000. Under så-
dana förhållanden kan en lycklig diversion
af Gr. Diebitsch, ja till och med en vun-
nen batalj, betyda ganska ringa, hvaremot
en stor förlust i hans egen artn alltid blir
dubbelt kännbar. Huru många bataljer för-
lorade icke Fredrik den Store, men beseg-
rade ändå sina fiender! Det värsta för Po-
lackarna måste vara den förtviflan med
bvilken Ryssarne slåss, i det måhända enda
och säkra valet emellan seger å ena, eller
svält, sjukdomar och elände å den andra
sidan. Möjligen har man således anledning
att äfven efter den sista sorgliga posten,
erinra sig det gamla välkända ordspråket:
Ännu kan vår Herre ge sill åt Göthe-
borgaren.