måste likväl nu räknas de som förlorats i sista bataljen, samt Dwernickis corps. Warschau anser man säkert för sig sjelf, då det är förskansadt till en fullständig fästning, och befolkadt af 150,000 menniskor, som skulle tillräckligt försvara det. Enskilta bref från Berlin, som i går ankommo öfver Köpenhamn, försäkra, att det i Preussiska Stats-tidnvingen omtalta Polackarnas nederlag den 26 Maj, (se Aftonbladet för 1 förrgår) skall vara vida mindre än hvad som vill synas af samma tidning. Detta tillfälle erinrar oss om ett annat, vid krigets början, då alla voro modfälde ffver den Byska underrättelsen om Pragas intagande af Ryssarna och Polackarnas hastiga flykp öfver Weichselbron, samt huru hvar och en då med oro väntade att posten skulle medföra underrättelse om Diebitschs intåg i Warschau. Sanningen var likväl aldeles motsatt. Och huru olika är icke belägenheten nu emot då. Då voro fästningsverken ännu icke iståndsatta, armden ännu icke fullt utrustad ännu mindre öfvad, och hela den Ryska Kolossen i antågande mot det lilla Polen. Nu hela Lithauen, Wolhynien, Podolien och Ukraine i uppror; brist på förnödenheter vid Ryska armcen; en stor del af manskapet medtaget, efter den här ofvan upptagna kalkyl 66,000, efter Engelska tidningar 30,000. Under sådana förhållanden kan en lycklig diversion af Gr. Diebitsch, ja till och med en vunnen batalj, betyda ganska ringa, hvaremot en stor förlust i hans egen artn alltid blir dubbelt kännbar. Huru många bataljer förlorade icke Fredrik den Store, men besegrade ändå sina fiender! Det värsta för Polackarna måste vara den förtviflan med bvilken Ryssarne slåss, i det måhända enda och säkra valet emellan seger å ena, eller svält, sjukdomar och elände å den andra sidan. Möjligen har man således anledning att äfven efter den sista sorgliga posten, erinra sig det gamla välkända ordspråket: Ännu kan vår Herre ge sill åt Götheborgaren.