Man lade gerna beslag på andras egendom
Och drog icke i betänkande
At befatta sig med staalet ) gods.
I grannskapet
Uppväckte han mycket Qvalm och Allarm,
Och plägade då alltid at blåsa under elden.
Ja, det som värre är
Han smidde en dag bojor åt Fäderneslan-
det
Och när han ville dämpa och afkyla
Den hetta
Ian sjelf hade upptändt emot sig,
möttes han blott af Hvislande , Spottande
och Gnistrande,
Och utvättade intet annat dermed
Än at sätta allting i mera efd och lågor.
Slutligen
Sedan han hade tillbragt ett långt lif
Med dessa sina svarta Handlingar,
Utsläcktes den sista Gnistan deraf;
Han förmådde ej draga en pust mera;
Och han försvann som en Rök;
Gifvande
På sitt yttersta, fruktan tillkänna
För at blifva inkastad
Som en förhärdad Jernstång,
Til en större Mästare än han sjelf var
I en hetare smedja än den han lemnade,
För att der
Omsmältas , bultas, filas,
Omskapas och förädlas
Samt sålunda
Erhålla lönen allt efter sina Gerningar.
t) Detta ord som i Norrskan betyder både
stålsatt och stulet, bör derföre ej öf-
versättas.