FUNYSATL dc ofvergifna altaren återföra
den otrogna mängden. På landet i städer-
ne vägra presterna att uttala välsignelsen
öfver de trefärgade fanor, dem ortens na-
tional-garden lyda, och att sjunga Domi-
num fac salvum regem för Konung Lud-
vig Philip. - Erke- Biskopar och Biskopar
yttra helt oförtäckt sin vedervilja både mot
Konungen och den nya sakernas ordning
uti Herdebref, som ej borde befatta sig med
verldsliga saker, och andlige af obestridlig ta-
lang erinra, genom sin fanatism, om Span-
ska Inqvisitorerne. Huru kan väl på detta
sätt Kyrkans nöd afhjelpas , huru kan
vördnad för det högsta väsendet inplan-
tas i sinnena, huru skall en altarets tje-
nare kunna: förskaffa sig hörsamhet då
han - undergräfver thronen , och tram-
par under fötterna det som folket har kä-
rast? Man nödgas tillstå att Kyrkan går i
Frankrike sin upplösning till mötes, och att
änvu ingenting uppstålt, som kan träda i
dess ställe; det fordom så bigotta folket öf-
vergär alltmer till fritänkeri, och det blir
i sanning icke herdarne som hindra hjor-
den att förskingras. Abbd Chatel, som län -
ge inskränkte sin reform blott till införan-
de af landets språk i ritualen och till hel-
gande af blandade giftermål, afviker nu äl-
ven i andra punkter från GCatholska kyr-
kan. Han och hans verktyg sakna dock
både talanger och: en Iefvande tro. Det
första åtminstone felas icke St. Simonister-
ne, men deras Utopier locka ingen till sig,
och ingen vill låta sin lott i denna verlden
sig anvisas af Påfvea Bezar Lenfantin,
hvilken, som det synes, ej ännu funnit sin
onndgängliga Påfvinna, eller på hans ord,
låta sin hustru omskapas till husar. -—- Så-
dana vidunderligheter afhjelpa icke del ouv-
da, som trycker landet i religiöst hänseende,