tt VI hodad RAP AFI BER EBEAN Be Rå vårt v ho
hägn och gifver hvarjom och enom hvad
honom tillhör; förvarande lika oveldigt åt
brotten, lasterna, dåvskaperna och felstegen
en olycklig ryktbarhet. Om efterträdaren
på en thron sjelf har stora förtjenster af
silt Jand, fördunklas dessa ingalunda af den
rättvisa som skänktes en föregående Furstes
minne; han skall deri blott finna en spor-
re till ädel täflan , en förespegling af ett
lycklig gjordt folksvälsignelser, och den odöd-
lighet, i dess skönaste mening, han en gång
sjelf har rätt att hoppas. Rec., som, efter
en väl känd taktik, torde velat framsmyga
amicker al det närvarande genom det för-
flutnas undanskjutande i skuggan, har i
detta fall således mycket misstagit sig. Den
at Brefskr. framställda ljusa tafla är för öf-
vigt så vacker, att om den ock vore blott
ett ideal, ett mönster för Nordiska Furstar,
sådane de böra vara, skulle den, utan un-
dantag, förtjena att begrundas och efter-
följas: huru mycket mer då den blifvit
tecknad efter naturen! - För att uppdraga
denna teckning och genom slutsatser inträn-
ga i framtiden, behöfdes icke den celairvo-
yance Rec. i sitt ohjelpliga mörker satt i
fråga, blott ett uppmärksamt öga och ett
logiskt begrepp. Carl August var icke barn
då han beträdde den Svenska jorden. Han
hade redan gjort sitt rykte, bestämt sin ka-
vakter, utvecklat sina idder, röjt sina tän-
kesätt, och praktiskt realiserat dem. Fol-
ket och embetsmännen i det land han lem-
nade, med hvilka han oaflåtligt hade satt
sig i nära beröring, kände nog hans egen-
skaper, och skulle äfven känt hans fel, om
de funnitss; och detta Folk och dess Em-
betsmän, som nästan afgudade honom, vo-
ro Norrmän, hvilka likväl det icke alltid va-
vit så Jätt att tillfredsställa,
Orättvist påbördas Brefskr. att han på
bekostnad af egna landsmän, upphöjt bro-
derrikets invånare. Med hänseende till Sye-
rige, nämner han sin hjelte begåfvad med
avlag och egenskaper för ett mindre, al
natuarförisåner inskränkt lottad, men tap-
pert, manligt, redligt, flärdfritt, ofördärl-
vadt Nordiskt folk.? — Längre fram yltrar
han, alt ett oförderfvadt Nordiskt folk af
honom kunde hoppas sällhet och välstånd;
och är det först i sammanhang dermed och
alternatift som han tänker sig möjligheten
af behof uf det höga efterdömets inverkan
på Nationens moralitet. Der finnes således
icke någon positif angilvelse mot Svenska
Nationen; men då man oredigt uppgifver
och recenserar, så kan man på falska pre-
misser, uppkomna, genom ur deras samman-
hang ryckta citater, komna till hvilken
conslusion man behagar och tillskvifva Förf.
en mening, som icke varit hans. -ÅnvR får
likväl för sin del öppet förklara, ott han
icke älskar denva National-fafänga, alt tro
sig bättre än andra; detta saryti allt, hvari
vi bland annat härma den såkallade stora
nr sv - (VE a rr