tt VI hodad RAP AFI BER EBEAN Be Rå vårt v ho hägn och gifver hvarjom och enom hvad honom tillhör; förvarande lika oveldigt åt brotten, lasterna, dåvskaperna och felstegen en olycklig ryktbarhet. Om efterträdaren på en thron sjelf har stora förtjenster af silt Jand, fördunklas dessa ingalunda af den rättvisa som skänktes en föregående Furstes minne; han skall deri blott finna en sporre till ädel täflan , en förespegling af ett lycklig gjordt folksvälsignelser, och den odödlighet, i dess skönaste mening, han en gång sjelf har rätt att hoppas. Rec., som, efter en väl känd taktik, torde velat framsmyga amicker al det närvarande genom det förflutnas undanskjutande i skuggan, har i detta fall således mycket misstagit sig. Den at Brefskr. framställda ljusa tafla är för öfvigt så vacker, att om den ock vore blott ett ideal, ett mönster för Nordiska Furstar, sådane de böra vara, skulle den, utan undantag, förtjena att begrundas och efterföljas: huru mycket mer då den blifvit tecknad efter naturen! För att uppdraga denna teckning och genom slutsatser intränga i framtiden, behöfdes icke den celairvoyance Rec. i sitt ohjelpliga mörker satt i fråga, blott ett uppmärksamt öga och ett logiskt begrepp. Carl August var icke barn då han beträdde den Svenska jorden. Han hade redan gjort sitt rykte, bestämt sin kavakter, utvecklat sina idder, röjt sina tänkesätt, och praktiskt realiserat dem. Folket och embetsmännen i det land han lemnade, med hvilka han oaflåtligt hade satt sig i nära beröring, kände nog hans egenskaper, och skulle äfven känt hans fel, om de funnitss; och detta Folk och dess Embetsmän, som nästan afgudade honom, voro Norrmän, hvilka likväl det icke alltid vavit så Jätt att tillfredsställa, Orättvist påbördas Brefskr. att han på bekostnad af egna landsmän, upphöjt broderrikets invånare. Med hänseende till Syerige, nämner han sin hjelte begåfvad med avlag och egenskaper för ett mindre, al natuarförisåner inskränkt lottad, men tappert, manligt, redligt, flärdfritt, ofördärlvadt Nordiskt folk.? — Längre fram yltrar han, alt ett oförderfvadt Nordiskt folk af honom kunde hoppas sällhet och välstånd; och är det först i sammanhang dermed och alternatift som han tänker sig möjligheten af behof uf det höga efterdömets inverkan på Nationens moralitet. Der finnes således icke någon positif angilvelse mot Svenska Nationen; men då man oredigt uppgifver och recenserar, så kan man på falska premisser, uppkomna, genom ur deras sammanhang ryckta citater, komna till hvilken conslusion man behagar och tillskvifva Förf. en mening, som icke varit hans. -ÅnvR får likväl för sin del öppet förklara, ott han icke älskar denva National-fafänga, alt tro sig bättre än andra; detta saryti allt, hvari vi bland annat härma den såkallade stora nr sv (VE a rr