fälle att göra, -salte hovom i stånd att med
trohet. kunna författa Prinsens nekrolog.
Om under ett aftynande sjukdomstillstånd
Carl August ej hann uträtta stora ting i
Sverige, under loppet af några få månader,
bör detta icke verka på omdömet, hvarken
om hans egenskaper såsom menniska, che
om hans förmåga såsom ställd på en upp-
höjd plats i samhället. Kan man väl med
rättskänsla eller sundt begrepp fordra eller
ens anse möjlig, vid avtörda förhållanden,
någon ulmärkt verkswmhet med stora re
sultat? Bland andra förtjenster hos den bort-
gångne Fursten anser Anm. det varit en,
att icke i förtid bafva fjeskat på ett ytligt
sält, endast för att göra eftect och lysa med
kärnlöst skal, utap att hellre med allvar
studera sig in i mångfallden af alla rege-
rings-Omsorgernas uorenar, innan han verk-
samt, utan ytlighet, kunde framträda på
detta vidsträckta fält , hvarest bans an-
språkslöshet dock alltid erinrade honom
alt ban blott var den förste undersåten.
Der, på den korta bana för honom al För-
synen var ulsatt, han offentligen syntes och
omedelbarligen kunde verka, var han mensk-
lighetens ljufve Apostel, olyckliges tröstare;
och desse voro äfven Svenske medborgare.
Men skall ej ett helt Folks enhälliga vits-
ord, hvars tårar vid shiljsmessan bist
stämplade upprigtigheten deraf, icke gälla
något , för att sluta till en god förvaltning
af ett lands inre ärenden? Skulle den mili-
tära daning Carl Angust erhell i Napoleons
medtätlares , Ärkehertig Carls läger , och
hvilken han sedan så väl utvecklade till
Noriges fördel, ej berättiga till de bästa
förhoppningar i afseende på organisattonenp
al Sveriges försvars-anstalter? borde ej nä-
got förtroende lemnas åt hans Norska och
Svenska omsifnings glädjande iutyganden
om egenskaper, i allo passande för Sveriges
ställning. på en ärofull, men icke glittran-
de, thron? Nar, efter hans död, ett lyck-
ligt val till Kronprins föll pi vår puvaran-
de Konung, var det ntan tvifvel det höga
begrepp man om Honom faltat, förarledt
al Dess bragder, Pess snille, Dess ädel-
mod, Dess pröfvande förmåga 1 oka sty-
relsegrenar, som banade Honom vägen tl
Svenska throaen. Af det som skett slutar
man till det-som kan göras; och om ger
vast efter Carl Johans val vågon Brefskr.
yttrat om lionom det låfvärda som Ho-
nom rättvist kunnat tillerkänvas, hade det
bort väcka lika litet klavder , som den
teckning af Carl Augost, hvilken Hkväl
varit föremål för Rec. förebråelser och för-
löjligande. Hon är i sanning icke, angenäm
för Regenter och Furstar den erfarenhets-
lära, att de varelser som omgifva dem,ap-
plaudera hvarje handling, ond eller god,
höja till skyarna det minsta goda drag som
uppläckes, det minsta nyttiga som göres,
neml.: så länge desse Regenter och Fur-
KN UN
PE be ÅA da rAaaAa