fälle att göra, -salte hovom i stånd att med trohet. kunna författa Prinsens nekrolog. Om under ett aftynande sjukdomstillstånd Carl August ej hann uträtta stora ting i Sverige, under loppet af några få månader, bör detta icke verka på omdömet, hvarken om hans egenskaper såsom menniska, che om hans förmåga såsom ställd på en upphöjd plats i samhället. Kan man väl med rättskänsla eller sundt begrepp fordra eller ens anse möjlig, vid avtörda förhållanden, någon ulmärkt verkswmhet med stora re sultat? Bland andra förtjenster hos den bortgångne Fursten anser Anm. det varit en, att icke i förtid bafva fjeskat på ett ytligt sält, endast för att göra eftect och lysa med kärnlöst skal, utap att hellre med allvar studera sig in i mångfallden af alla regerings-Omsorgernas uorenar, innan han verksamt, utan ytlighet, kunde framträda på detta vidsträckta fält , hvarest bans anspråkslöshet dock alltid erinrade honom alt ban blott var den förste undersåten. Der, på den korta bana för honom al Försynen var ulsatt, han offentligen syntes och omedelbarligen kunde verka, var han mensklighetens ljufve Apostel, olyckliges tröstare; och desse voro äfven Svenske medborgare. Men skall ej ett helt Folks enhälliga vitsord, hvars tårar vid shiljsmessan bist stämplade upprigtigheten deraf, icke gälla något , för att sluta till en god förvaltning af ett lands inre ärenden? Skulle den militära daning Carl Angust erhell i Napoleons medtätlares , Ärkehertig Carls läger , och hvilken han sedan så väl utvecklade till Noriges fördel, ej berättiga till de bästa förhoppningar i afseende på organisattonenp al Sveriges försvars-anstalter? borde ej nägot förtroende lemnas åt hans Norska och Svenska omsifnings glädjande iutyganden om egenskaper, i allo passande för Sveriges ställning. på en ärofull, men icke glittrande, thron? Nar, efter hans död, ett lyckligt val till Kronprins föll pi vår puvarande Konung, var det ntan tvifvel det höga begrepp man om Honom faltat, förarledt al Dess bragder, Pess snille, Dess ädelmod, Dess pröfvande förmåga 1 oka styrelsegrenar, som banade Honom vägen tl Svenska throaen. Af det som skett slutar man till det-som kan göras; och om ger vast efter Carl Johans val vågon Brefskr. yttrat om lionom det låfvärda som Honom rättvist kunnat tillerkänvas, hade det bort väcka lika litet klavder , som den teckning af Carl Augost, hvilken Hkväl varit föremål för Rec. förebråelser och förlöjligande. Hon är i sanning icke, angenäm för Regenter och Furstar den erfarenhetslära, att de varelser som omgifva dem,applaudera hvarje handling, ond eller god, höja till skyarna det minsta goda drag som uppläckes, det minsta nyttiga som göres, neml.: så länge desse Regenter och FurKN UN PE be ÅA da rAaaAa