huru somliga sätta sig i skuld och erhålla
portförbud, andre strö prustrot i danssalar-
ne och ådraga sig hela det täcka könets
outsläckliga hat; huru man gör buller af
litet; hur den:ene tager sig ett laudatur,
en anna släpar sig fram till Helikon med
ett admittitur; allt detta äro saker, så obe-
tydliga eller fremmande att de ej kunna
intressera pappa. Likväl vill jag berätta
ett och annat.
För en tid sedan, skall pappa tro, var
här en allmän uppståndeltse, värre än om
elden suttit i alla fyra hörnen af staden.
Det omtalades som säkert, att någon af de
kungliga personerna skulle aflägga ett besök
vid lärosätet. - Genast uppkom ett förfärligt
löpande. Säkert afvötte nordanvinden, hvil-
ken häftigt stormade dessa dagar, mer än
ett halfpund hår på vissa beställsamma huf-
vuden. Somlige förkylde sig, andre refvo
sönder sina kapprockat mot spikar, knutar,
ledstänger och tullbommar; någre halkade
i brådskan utför de slintiga stentrapporna,
och bröto af sig refbenen, och en och an-
nan höll i distraktion på attstupa i Fyris-
ån. Man talade om lusteldar på höjderna
kring staden, om äreportar, inskriptioner,
illuminationer, processioner, oralioner och
disputationer; om införskrifning för tllfäl-
let af unga bondflickor och tiggare från
närgränsande socknar, för att fylla härva-
rande korrektions- och invalid-inrvättning,
hvilken deraf skall lida brist, äfven som
borstar, fogelburar, garnhärrfvor, Mm. m. från.
handelshodarne för arbetsinrättningens from-
mas om splitter ny musik och en enkom
sång, hvilken for tiltfället och ander myc-
ken födslovåuda skulle sc ljuset, Jag lem-
nar detta prat i sitt värde. Kom allt om-
kring, så var hela historien en dikt, och
den som anlände var en kurir till lands-
höfdingen, rörande spanmåls-undsättning för
länet.
Slutecligen få vi nämna, att Läsaren här,
utom de gamla bekantskaperna, Grefve Lil-
jenconvaljenstolpe, som är sig fullkomligen
lik i sin constitutionelt vresiga höghet, samt
Titeln Bösander, äfven träffar på en mängd
nya brokiga figurer, bland hvilka till och
ned sjelfva Lasse-Maja fått en roll; samt
utt man af det förut nämnda slutet på den-
na avudra del, som innefattar en bland de
mest rörande målningar på en stilla melan-
kolisk förvirring, härledd af kärleken och
en stilla resignaton, får erfara, det Förf. när
han rätt vill tygla sin Pegasus från dess
fantastiska luftsprång, äfven äger rätt till
dett vitsord för sin förtjenst, som skänkes
uti en hemlig suck och en tår i ögat hos
mer än en ung Läsarinna,