nu så djupa, att man fruktade allt, som
kunde väcka en hågkomst af honom hos
folk, för hvilka hans namn var en ärans
talisman , och tilläfventyrs i en framtid
kunde blifva en frihetens trollstaf. Den
europeiska jorden skalf ännu af den förfär-
liga stöten , som kolossens fall förorsakat,
konungamanteln var ännu profanerad utaf
den djerfve krigaren, som vågat lägga hand
på den legitima purpurn. Man ville fram-
för allt utplåna Napoldgons namn ur natio-
nernas minne. Och nu, då hvarje fara är
öfverstånden, nu, då Napoleons död tillåter
mig att säga, såsom Engelsman, hvad jag
aldrig skulle sagt, medan han lefde, för-
klarar jag, att den fruktan, denne fordom
så starke man ingaf de allierade Makterna,
och isynnerhet en af dem, var långt utöf-
ver hvad man deraf lät påskina. Fången
och förvisad till en klippa, hvilken tyck-
tes af himmelens vrede ha blifvit kastad
midt i verldshafvet, var Napoldon alla euro-
peiska Kabinetters skräck: våra diplomater
sågo honom alltid i hälarne på sina Mo-
narker. , . . Det var en fantastisk skugg-
bild, som förföljde dem äfven under söm-
nen. När man uttalade denne krigshjeltes
namn, trodde konungamakten sig skakad 1
sina grundvalar.
Då man afser Författarens instruction så-
som Guvernör på St. Helena, och Napo-
Icons eget omdöme öfver sig sjelf 1 sitt sätt
att bemöta eller rättare sagdt behandla Sir
H. Lowe, kan man svårligen hos Förf.,
afseende på hans förhållanden till N., ogil-
la mer än att han någonsin emottog den
föraktliga posten att bevaka honom; vi haf-
va icke Gr. Las Casess Memorial till hands,
men tro oss med visshet derur kunna cite-
ra Napoleons egna ord, sedan han först
yttrat sig om de svårigheter och bekym-
mer han vållade Lowe, och hvarvid han
gaf sig sjelf benämningen af ett piggsvin,
som den andre (Sir H. L.) ej visste huru
han skulle behandlas (un porc epic sur
qui il ne savait ou poser la main).
Märkvärdigast är att Förf. ej, vid be-
skrifningen om Napoleons död, upptager
den gjorda förebråelsen för förgifning, e-
huruväl han i början redogör för sin in-
struction, bland annat, sålunda, (pag. 7):
Om Engelska Niömnistörens afsigter, denna
Ministeres, som häruti var ve erkställare af
kontiventens önskningar, endast varit att
förekomma fångens flykt, så hade en van-
lig Guvernör 1 Ostindiska kompagniets tjenst,
dugat härtill så godt som någon annan.
Men här funnos andra, vigtiga planer, af
hvilka jag fått förtroende, och dem jag bor-
de utföra. Den första Subaltern i det he-
dervärda Kompagniets tjenst, som anländt,
hade kunnat bestrida denna funktion, om
fråga endust varit att utställa skiltvakter