Article Image
nu så djupa, att man fruktade allt, som kunde väcka en hågkomst af honom hos folk, för hvilka hans namn var en ärans talisman , och tilläfventyrs i en framtid kunde blifva en frihetens trollstaf. Den europeiska jorden skalf ännu af den förfärliga stöten , som kolossens fall förorsakat, konungamanteln var ännu profanerad utaf den djerfve krigaren, som vågat lägga hand på den legitima purpurn. Man ville framför allt utplåna Napoldgons namn ur nationernas minne. Och nu, då hvarje fara är öfverstånden, nu, då Napoleons död tillåter mig att säga, såsom Engelsman, hvad jag aldrig skulle sagt, medan han lefde, förklarar jag, att den fruktan, denne fordom så starke man ingaf de allierade Makterna, och isynnerhet en af dem, var långt utöfver hvad man deraf lät påskina. Fången och förvisad till en klippa, hvilken tycktes af himmelens vrede ha blifvit kastad midt i verldshafvet, var Napoldon alla europeiska Kabinetters skräck: våra diplomater sågo honom alltid i hälarne på sina Monarker. , . . Det var en fantastisk skuggbild, som förföljde dem äfven under sömnen. När man uttalade denne krigshjeltes namn, trodde konungamakten sig skakad 1 sina grundvalar. Då man afser Författarens instruction såsom Guvernör på St. Helena, och NapoIcons eget omdöme öfver sig sjelf 1 sitt sätt att bemöta eller rättare sagdt behandla Sir H. Lowe, kan man svårligen hos Förf., afseende på hans förhållanden till N., ogilla mer än att han någonsin emottog den föraktliga posten att bevaka honom; vi hafva icke Gr. Las Casess Memorial till hands, men tro oss med visshet derur kunna citera Napoleons egna ord, sedan han först yttrat sig om de svårigheter och bekymmer han vållade Lowe, och hvarvid han gaf sig sjelf benämningen af ett piggsvin, som den andre (Sir H. L.) ej visste huru han skulle behandlas (un porc epic sur qui il ne savait ou poser la main). Märkvärdigast är att Förf. ej, vid beskrifningen om Napoleons död, upptager den gjorda förebråelsen för förgifning, ehuruväl han i början redogör för sin instruction, bland annat, sålunda, (pag. 7): Om Engelska Niömnistörens afsigter, denna Ministeres, som häruti var ve erkställare af kontiventens önskningar, endast varit att förekomma fångens flykt, så hade en vanlig Guvernör 1 Ostindiska kompagniets tjenst, dugat härtill så godt som någon annan. Men här funnos andra, vigtiga planer, af hvilka jag fått förtroende, och dem jag borde utföra. Den första Subaltern i det hedervärda Kompagniets tjenst, som anländt, hade kunnat bestrida denna funktion, om fråga endust varit att utställa skiltvakter

30 maj 1831, sida 3

Thumbnail