CESARS DÖD.
N (Insänd t),
Jag begaf mig till Carlberg på en af
Kullbåtarne, en förmiddag då hettan just
var söm starkast. På båten sutto endast
ett par personer utom mig, nemligen en ung
officer vid styret och en äldre dam, Fru,
Enka, Mamsell eller Fröken, jag vet icke
hvilketdera, ty hon var i den åltler, då de
annars lätt observerade distinctionerna emel-
lan dessa olika stånd sammansmälta på en
fårad panna, hvilken likväl döljes så myce-
ket möjligt under en bred hattskärm och
en långt framdragen negligge; den dyrbara
vännen, mopsen, hvars lilla skrynkliga nos,
en träffande afbild af egarinnans egen, fram-
tittade ur hennes sköte, var elt så nödvän-
digt bihang till hennes person, att den
tycktes sammanvext med densamma. Det
stackars djuret,som besvärades af en corpu-
lens, i proportion oändligt öfverlägsen vår
tids berömdaste prostars , murrade med
förnäm vresighet, så ,mycket hans dästa
strupe och vapeurerna kunde tillåta, åt en
liten svart pudel, som låg vid officerarens
fötter. Den öfverseende matmodren tycktes
just icke särdeles mån om att återhålla de