e mm MM
Tv
(fv lv
-
en
18
vw
Forstsättning af Ilv Pastor Rådbergs ar-
tikel till Redaktören af Fäderneslandet:
Hvad är presten, om han ej varnar och
bestraffar äfven de rika och mäktiga, om
han ej aktar på tidens tecken och förkun-
nar dessa teckens betydelse för folket, om
han ej ser Gud äfven i Revolutionerna? —
Hvad år presten, om han, för att vara på
modet och göra sig goda dagar, blott i all-
männa, kraftlösa fraser vidrör de bildade
klassevnas af smak och manåer förgylda sköte-
synder och brott emot samhället och mensk-
ligheten? — Ilier är det kanske ej sanning,
att om de i sin anletes svett arbetande, rin-
gare folkklasserpe äro nedsänkta i ett djup
af förnedring, de bättre och högre klasser-
na, de förras andeliga fäder och lärare, och
förvaltarne af Guds rikedomar på jorden,
denill bära största skulden? — Är det
ej sanning, att de högre klasserna stå i
ett alltför främmande pligtförgätet för-
hållande till sina vanlottade likar, att
de alltför ofta glömma de gudomliga vil-
koren för deras säkra fganderätt och de-
ras företräden, att de alltför litet äro hvad
de borde vara, sina underordnades, sina
tjenares och underhafvandes fäder och upp-
fostrare? — Är det ej sanning, att om de
bildade klasserne voro mindre fångna i gud-
löshetens, högmodets, egoismens och sinn-
lighetens gyllne nät, de rivgare snart skulle
blifva helt annorlunda än de äro, och att
all genomgripande samhällsförädling måste
börja uppifrån ? Endast en okun-
nig eller en ovärdig kan neka delta för-
hållande; men endast en ovärdig kan stämp-
la den enkla skildringen af detta förhållan-
de som ett upprorsskri, och endast en ochri-
sten kan vilja, att Jesu RBeligion ej skall
vidröra tidens politik , då Jesu Religion an-
tingen sjelf är intet, eller eckså ovillkorli-
gen måste sträfva att beherrska denna poli-
tik, alt i den inlägga sin anda. Söker
först — så måste den tala i Konunga- och
rådsalarne, 6 väl som i Kyrkorna och de
ewskildas boningar — söker först efter
Guds rike och dess rättfärdighet, så faller
Eder allt annuaet till, Men om den christ-
na Religionens tolk ej så talar, om han en-
dast söker att fegt dagtinga om lifsets hög-
sta frågor, om han samvetslöst uppoffrar
Guds rikes orubbliga fordringar, uppoffrar
sanning och rätt — för den bestående ord-
ningen, äfven då den är en moralisk oord-
ning, äfven 3 de fall då den bär orättvisa
och förtryck och lögn i sitt sköte, då tro
fritt, Hexr Fädernesland, att en sådan Chri-
stendomens tolk, han må synas alldrig så
vältänkande så artig, oförarglig och besked-
lig, — dock hörer till antalet af de falska
profeter, som ty värr! öfven fäderneslandet
måste vidkännas. — OQO min Gud! har då
icke en 1800-åri2 erfarenhet tillfyvllest vi-
—
Jesu allmänna sanningar och läror på raådan-
de förhållanden och intressen, och fram-
ställa Jesus Christus midt i politiken och
hvardagslifvet, midt i äfven de förnäma
jordbestyren — eller emedan han måste
framställa dessa sanningar och läror apro-
pos af intet, utan bestämdt förhållande till
bestämda samveten. —
Fritt må Tidn. Fäderneslandet i kraft af
sin patriotiska slutkonst, göra mig till Sit
Simonist, Detta namn betyder för mäng-
den af våra läsare ännu blott ett spöke
i allmänhet, om ock Fäderneslandet sökt
insinuera, att det innebär bat emot rike-
dom och börd och således en Qvasi-Jacobi-
nism., Sansade läsare kunna lätt finna på-
ståendets grundlöshet, genom en enkel jäm-
förelse af S:t Simonismens läror med de
åsigter jag så väl i den beryktade pre-
dikan, som i utgifna Skrifter ådagalagt,
och hvilka sednare mer än tillräckligt visa,
att det icke är en pöbel-revolution, utan
en revolution i tankens, bildningens och
samvetets verld jag åsyftar, en revolution,
af tiden högt påkallad, och som skulle
göra all annan ändamålslös och omöjlig. —
Fritt må den stora Patrioten för sin egen
och de förnumstigas väkning misstyda det
himmelska budet, att vara undergifvens
all mensklig ordning för flerrans skull —
derhän, som skulle det vara Guds ords tie-
nares och de tTingare samhällsklassernes plit,
att såsom Guds nödvändiga skickelse, med
tystnad och belåtenhet öfverskyla de makti-
gas godtycko, orättvisa, och förakt, äfven
då befrielsen derifrån tydligen af Gud
är lagd i menniskovilja och menniskomakt;3
men lika förgäfves söker han, alt derutinv-
nan missleda tänkande och rättskaffens men-
niskor i våra dagar, som han skulle söka
öfvertala dem, att till skenbar åtlydnad at
Bibelns misstydda bokstaf — afhugga dena
fot, som varit till förargelse. .— De vcia
bättre på hvem och på hvad de tro; de
veta, att man, då det gäller sanning och
dygd, måste mera lyda Gud än mennistkor,
och att Jesus sjelf och hans Apostlar, just
derföre, den Romerska makten och den öe-
stående ordningen till trots, i det Romerska
riket predikade Christendomen ; de veta,
buru det just är andan af Jesu Christi lä-
ra, att äfven det ringaste menniskovärde ie-
ke får förnedras till ett blindt verktyg för
främmande godtycko och främmande besrepp
om vårt bästa, och är oändligt högre och
heligare, än den jordiska ägande-rätten och
jordiska, af despotism och aristokrati, men
ej af förnuft och rättvisa sanctionerade, fö-
reträdes-rättigheter; att envåldsmakt och
den starkares rätt, om än befästade genom
aldrig så många lagar af godtycket, och al-
drig så mycken häfdaf tiden, dock i grun-
den aldrig är ordning, utan oordning, och
en oordning, minst likaså afskyvärd och
gudlös. som revolutionernas. Revölatianer—