schanertidningarne insända berättelser om missbruk, och våldsam framfart, äro alldeles ogrundade. Den ringaste Litthauska bonde skyndar till striden med fosterländskt pit; utan att tänka på någon af de fördelar, som möjligen i en framtid kan tillskyndas bonom sjelf. Om någon skulle hysa bekymmer för följderna af den ringare befolkningens plötsliga frigifvande ur lifegenskapen, skola de snart försvinna, då man erfar att alltsedan uppreshingens början, insurgenterne ej begått större excesser än att de, ntan att betala, tagit något bränvin och litet lifsmedel, Så stodo sakerne den 20 April, då den underrättelsen inlopp att fienden från alla håll var i antågande mot Schamaitten och Litthauen. :Öfverste Bartholomäi, som flytt till Preussen, der blifvit försedd med ammunition och förstärkt med hjelptroppar från Kurland, inryckte i Polangen och närmade sig Telschen. En annan Rysk afdelning, sammansatt af recruter och Invalider, ryckte mot Wilkomierz, Ryska gardena närmade sig äfven. Insurgenterne moltogo dessa underrättelser med samma manliga mod och förtröstan, som ingifvit dem den tankan att höja en obeväpnad arm mot förtrycket. De öfverlemna sig och sina familler 1försynens band och skola i skogstrakterna försvara sig till det yttersta och der antingen gå under eller afvakta sina bröders bistånd, Måhända hu redan flere tisendes blod flutit. Vare dermed huru som helst, så har Litthanen onpplösligen fästat sitt öde vid Polens, och skulle det, såsom ett svagare, obeväpnadt, af ingen regulier armde skyddadt land, ensamt duka uvdet, så skall det åtminstore deruti finna en tröst, att det uppoffrat allt, hällre, än att nödgas erbjuda gina förtryckare hjelpkällor till det gemensamma fäderneslandetsennderkofvande. —. — Oo Re Ne