schanertidningarne insända berättelser om
missbruk, och våldsam framfart, äro allde-
les ogrundade. Den ringaste Litthauska
bonde skyndar till striden med fosterländskt
pit; utan att tänka på någon af de fördelar,
som möjligen i en framtid kan tillskyndas
bonom sjelf. Om någon skulle hysa be-
kymmer för följderna af den ringare be-
folkningens plötsliga frigifvande ur lifegen-
skapen, skola de snart försvinna, då man
erfar att alltsedan uppreshingens början, in-
surgenterne ej begått större excesser än att
de, ntan att betala, tagit något bränvin och
litet lifsmedel,
Så stodo sakerne den 20 April, då den
underrättelsen inlopp att fienden från alla
håll var i antågande mot Schamaitten och
Litthauen. :Öfverste Bartholomäi, som flytt
till Preussen, der blifvit försedd med ammu-
nition och förstärkt med hjelptroppar från
Kurland, inryckte i Polangen och närmade
sig Telschen. En annan Rysk afdelning,
sammansatt af recruter och Invalider, ryckte
mot Wilkomierz, Ryska gardena närmade
sig äfven. Insurgenterne moltogo dessa un-
derrättelser med samma manliga mod och
förtröstan, som ingifvit dem den tankan att
höja en obeväpnad arm mot förtrycket. De
öfverlemna sig och sina familler 1försynens
band och skola i skogstrakterna försvara
sig till det yttersta och der antingen gå
under eller afvakta sina bröders bistånd,
Måhända hu redan flere tisendes blod
flutit. Vare dermed huru som helst, så har
Litthanen onpplösligen fästat sitt öde vid Po-
lens, och skulle det, såsom ett svagare, obe-
väpnadt, af ingen regulier armde skyddadt
land, ensamt duka uvdet, så skall det åt-
minstore deruti finna en tröst, att det upp-
offrat allt, hällre, än att nödgas erbjuda
gina förtryckare hjelpkällor till det gemen-
samma fäderneslandetsennderkofvande.
—- - . — Oo
Re Ne