kallat. dess innehåll sanning och tackat för-
fattaren derföre i det fäderneslands namn,
som alltid afskydde hycklaren och den gud-
löse, alltid förnekade dessa ovärdiga söners
Skthet, hvilka ville ostördt fråssa af sina
vanlottade bröders svett och känslolöst hå-
made deras lidanden i det fäderneslands
mamn, hvars äkta barn alltid gåfvo Gudi
äran, och sågo Guds finger, Guds styrelse,
med ett ord, Guds herrlighet i revolutio-
nerna och förtrycket, såväl som i samfunds-
lifvets lugnt framskrvidande förädling, wäl
vetande, att Gud icke förgäfves är allsmäk-
tig, icke på en gång kan vara Gud och ic-
ke Gud, på en gång styra och icke styra
verlden. — Och i sanning, långt ifrån att
stå ensam i sitt slag, är den beryktade pre-
dikan, ehbura underlägsen i värde, af sam-
ma slag som så många för Christendomens
och det religiösa lifvets välde öfver politi-
ken och hvardagslifevt varmt nitälskande
predikanters i alla tider, om också minst i
vår, af menniskofruktan, lycksökeri och
konsiderationer djupast förnedrade. Och
burta skulle det väl kunna annorlunda va-
ra, då det icke blott ör presten tillåtet, då
det är hans ovilkorliga pligt, alt, icke hem-
ligen, utan uppenbarligen, från det heliga
ram, som tillhörer hans kall, visa huru ej
blott det ringare folket, utan Konungarne
och de stora på jorden göra Guds vilja,
somt varna och betrafta dem, af hvad rang
och värdighet de vara må — ty i prestens
ögon höra alla vara lika usla maskar, som
q hära Gud i silt hjerta — som, trotsande
på en jordisk äganderätt och jordiska före-
träden, gudlöst förgäta hvad lifvet gäller,
förgäta dess och samhällets verkliga högre
ändamål, förgäta, eller, med cen föraktligt ut-
kastad allmosa från de gyllene förmaken,
de af läckerheter och viner svigtande natt-
borden, affärda sina af bark- och bkalmbröd
närda, under Bnsenskliga bördor suckande
likar, och så tro söwha uppfyllt all rätt-
färdighet. Huru skulle väl den förtjena
mamn af prest, af Guds ords värdige
tolk!, som med tystnadens bifall kunde åse,
hura, i fall sådant vore möjligt, de
grundlagliga Styrelservas organer i Europa,
Religionen till trots, uppenbarligen genom
hot och ränker insötde folk-ombudens sam-
veten och så för jordiska och tillfälliga ända-
mål demoraliserade dessa folk, som de bor-
de tjena till ljusa punkter och mönster?
(Forts. eva. gg.)
BEROENDET KRETA NRTT NATT TAKTEN YELIG