Vi rd lä SA pe TEA ee
rittosa, sedan uppkommit. De hafva ut-
bredt sig, hufvudsakligen genom Presters,
Läkares och Lagkunniges nitiska medver-
kan. Och hvilken skulle bättre, än desse
män, hafva mätt djupet af det moraliska
och fysiska förderf, som dessa farliga dryc-
ker dragit öfver menskligheten, och hvilket
hittills trotsat religionens, lagstiftningens,
uvdervisningens och läkarekonstens förenade
ansträngningar? Dem är ej obekant att ett
dylikt försök måste möta många hinder;
ait bär är fråga, mera om varaktig än ha-
stig framgång; att ingen god menniska har
rätt att uppgifva menskligbetens sak, och
att en enda menniskas räddning är en rik
lön ffven för en bel lefnads mödor.
Om Tit. nit för fylleriets förstöring kan
Föreningen ej hysa något tvifvel. Deremot
torde Tit. ännu betvifla, huruvida för det-
ta ändamål ett måttligt bruk af distillerade
spirituösa drycker nödvändigt måste upp-
gitfvas. Sådana betänkligheter ha i andra
länder, der dylika föreningar bildats, blif-
vit yttrade, åtminstone till stor del, redan
hälnva. De ha också i vårt land af vörd-
rvadsvärda män blifvit yttrade. Föreningen
har åt dem lemnat all uppmärksamhet, u-
in att känna sin öfvertygelse vackla. Huf-
vudsvaret ligger i hvad vi redan anfört.
Vi utbedja oss endast en fördomsfri pröf-
ning af skälen för och emot. Vi skole ej
underlåta att, efter behof och förmåga, vi-
dare utveckla grunderna för vår öfverty-
celsc, men anse oss här endast böra tilläg-
va att utrotandet af en last, erkänd som
moder för en mängd andra, torde krafti-
care motverka dem alla, än äfven de mä-
sterligaste emot dem rigtade deklamationer;
utt förvisningen af ett absolut öfverflöd sy-
ues böra minska allt sådant; att äfsägelsen
ar distillerade spirituösa drycker, icke för ar-
Ietaren, som i allmänhet af dem endast
brukat bränvinet, är en, emot de högre
stindens ojemförlig, uppoffring; att just den
stall sätta honom i stånd, icke endast att
skafia sig det helsosammare surrogatet, ölet,
af bättre beskaffenhet, utan ock att, i oöf-
vigt, bereda sig ett lefnadssätt, som eger
vida mer gemensamt med de högre stån-
dens, än bränvinet någonsin kunnat gifva;
och slutligen, att vi ej vilja aflocka arbe-
taren några löften. Vi vilja med skäl och
bevis föra honom till den öfvertygelse, att
ban ör skyldig sig sjelf, hustru och barn
att Öfvergifva den farliga leken med en eld,
sow redan förtärt så många, och sitt fo-
sterlond, att söka förmå sina likar till sam-
roa beslut. Ändras denna ötvertygelse, står
det honom fritt ätt återkalla sitt, under
förbehåll af denna rätt gifva, löfte; men
skulle han redan nu, då föreningen visst
ej 3 mängdens opinion har något stöd, ntan
tvrertom är blottställd för alla de smädelser,
som det vid sin innersta rot angripna fyl-
leriet kan upptänka, blygas derföre, må-
ag hane Zändeade öfvertgrolca
cta med
0
PR rr AN CAYYVY
BIBLIOTHEK
AF
GREKISKE ocr ROMERSKE PROSAIKER
1 SVENSKA ÖFVERSÄTTNINGAR.
Den klassiska Litteraturens värde är så enhäl-
ligt erkändt, att man knappt behöfrer erinra om
den redbara nyttan af allt som bidrager till dess
utbredande. Det gifyes ej något som mera städar
tauikan och bildar smaken, som mera inplantar
sinne för del passande och skickliga, som mera
höjer själen till det ädla och fria i tanke och
handling, än de odödlige Grekiske och Romerske
författarees skrifter, vårt dyrbaraste arf efter forn-
tiden. Vi hafva att tacka dem för grundvålaria
till all vår bildning, och, till en stor del, äfven
för utvecklingen af den borgerliga frihet, hvartill
de framställt de första exemplen. Den Klassiska
Litteraturen har räddat Europa ur barbariet, och
utgör alltid ett säkert värn mot återfall deruti.
Den ädlaste och renaste njutning hämtas af dessa
skrifter, som man altid läser och återläser med
samma intresse, och hvilka ännu efter årtusenden
icke öfyverträffas i det som utgör deras cgentliga
storhet. Är fråga om planens fullkomlighet, cm
tankarnes och uttryckens gedigenhet och kraft,
om enkel storhet och en okonstlad skönhet, då
äro de Gamle ännu, och förblifva alltid, de eviga
mönstren. Söker man sammansättningens konst
och sanning, samt formens ominskade skönhet —
säger vår berömdaste Skald — då måste jag häu-
visa, ej blott till Homerus och Sophokles, utan
äfven till Plato, Herodotus och Xenophon; ty
något ypperligare, något mera fulländadt i detta
afseende har hittills icke, så vidt jag vet, visat
sig på jorden. i
Detta yttrande kan anses som ett uttryck af ka-
rakteren hos de gamle Klassiske Auctorerne i all-
minhet. Det är sannt, att en stor del af deras
företräde ligger i formen, och att denna är sam-
mansmält med språken; men, utom det att sådant
cgentligen inträffar hos poeterna, måste likväl
alltid tankarne, meningarne och bildernas skönhet
kunna Ööfverflyttas på andra språk. Berömda ut-
iändska öfycrsättningar af de gamla Klassikerna
hafva ådagalagt detta. Tyskland har redan hela
den gamla Litteraturen öfverflyttad på sitt språk,
och till största delen äfven Frankrike och Eug-
land: I dessa länder käprner hvarje man af vår-
dad uppfostran Platos, Liyii och Herodots mäster-
verk, äfyen om valet af lefinadsyrke icke föran-
ledt honom till studium af de gamla språken, Dut
inflytande som detta medfört på den allmänna
bildningen i dessa länder, lär, efter de äsigter
som här blifvit yttrade, lika så litet sättas i fråga,
som att exemplen deraf äfven i vårt land förtjena
efterföljd.
Uudertecknad har derföre vågat hoppas att
hvarje vän af en allmännare sann upplysning skull
anse såsom cen redbar vinst för vär egen litteratur,
det förelag, som härmed inför allmänheten anm
les, nemligen utgifvandet at utvalda Ofversätt-
ningar på Svenska språket af de Grekiske och
Romerske Prosaiske Auctorerne.
Värdet af ett så beskaffadt företag beror natur-
ligtvis på öfversättningarnes godhet. I detta atse-
ende hafva persouer af utmärkt och godkänd för-
tjenst benäget lofvat medverka till sakens fram-
gång, BSecrskildt torde få nämnas Herrar Profes-
sorerne Kolmodin och Höijer vid Upsala samt
Brunius vid Lunds Universitet, såsom de, hos
hvilka Förläggaren förnämligast står i förbindelse
för möjligheten af företagets tillvägabriugaudo, och
det förtroende, hvarmed det af Allmänheten kan
omfattas.
Att genom det billigastå pris sätta Läsare af
alla klasser i tillfälle att utan stor uppoffring kun-
na äga dessa öfversättningar , och att indela verket
så , att hvarje afdelning, bestående af visst antal
volymer eller häften, kan utgöra ett helt för sig;
2 I, At TT Ach Pad
att fraAnam mit vr frp
ra det I
ingå en all
ket, som I
ningar, H
innefatta 1
4 hålten of
dor. Arbe
mat med
ausgaben a
kommer at
vanlig okt:
vanligaste
kunna i pr
na, hvilka
hos oss, i
priset för
bokhandelr
för 16 side
chering til
fast och gc
Då, med
hvarje häf
sidornas ar
och hela 4
band omkr
sig att ut
skall blifv:
att utgifva
Proenumt
ken afgitt
häftena.
bokiådspri
priset. Ex
skett.
Listor ti!
va att tills
missionäre:
ligt antal
Consistorii
kunna blif
i Riket.
Hvar och
exemplar,
förutan all
insamla pri
delningen,
räkna 15 j
utkommandc
Prenum
komma, i
genom try
lästa Tidn
kontrollera
I händel
de hos en
vågat påriä
gare nedsäl
lande till
falle att u
härutinnan
faldigt stör
erfordras,
Första a
tillkännagi
byvaribland
under pres
Romerska
des?s histo
code volyn
tillgå dfye:
le, Cicero
Paciti ann
byvilka val
nagifyas v
Preniume
kommit, n
la första a
vidtager.
En prosj
formatets
bokhandeln
ÅA ul bor