törstiga lemmar. Då dous hade varit för
stark, könde Jolknm ofta om morgnarne o-
måttlighetens följder; tröithet och hufvudvärt
kom konom att ångra aftonens nöjen. Långt
ifrån att taza sin tillflykt till det vanliga läke-
medlet att rycka, som ett Engelskt ord-
språk lyder, ett hår af hunden som bet
konom, eller att efter ett annat, köra ut
den ena spiken med den andra, glömde
han icke att vattnet var för honom den
bästa kur, och hans hustru tjenade honom
genast med en dusch, som aldrig förfelade
sin verkan,