tid var utropare uti den lilla staden Glena-
rie belägen nära vid Inwerary, och lefde
ionu 1822, hyste en sådan kärlek för vat-
ten, att han med skäl kunde anses för er
erofibs Churu han var nittiofem år gam-
adel eftod ban aldrig ifrån sin engång fat-
tade föresats, att hvarje dag gå 12 Eng. mil
eller uppklättra på Tullish fill, ett brant
berg, beläget ungefär en half mil ifrån hans
hemvist. Ett bällvegn var för honom en
verklig njutning; han kände ett nöje af al!
midt under ovädret förlänga sin promenad
ll den högsta spetsen af berget, och han
färblef ofta der fyra timmar. Man vet ic-
le om det var af behof eller vana, men
iänge kunde han icke umhbhära sitt älskade
sement. Sommartiden kastade han sig hvar
Sag kelt och hållet klädd uti än Area; och
Så kläderna om aftonen hunnit torka, fö-
gekom detta honom aldeles odrägligt: han
brukade då ännn en gång bada i ån. När
solnen sammändrogo sig och förkunnade ett
oy2der, då hvar och en vanligen söker sig
et! slygd, var ingen lyckligare än John
konro; ban var då i sitt element. Han å-
tervände icke hem förr än han var al-
cdeles genomblöt, och hade då smakat hela
der njutning hans märkvärdiga natur kunde
fåärskaffa honom. För att icke förlora en
:troppe af den välgörande vätskan, höll han
sin inössa i handen, och utsatte hufvudet
för årstidens hela stvänghet. Han åtvjöt en
görträfflig helsa, och oaltadt dessa sina va-
par, visste han alltid att förekomma snuf-
sa och bröstverk hvilka äro ganska vanli-
sa ti detta fuktiga klimat. Så snart han
kände sig besvärad deraf använde han både
om vintern och soromaren ett icke mine
dre eget än verksamt läkemedel. I stället
fir att hålla sig varm hemma och intaga
svcttdrifvande medel, begaf han sig till stran-
den af Arca-ån, och kastade sig deri helt
och hållet påklädd; sedermera gick han
några mil, ända till dess hans kläder hade
torkat, och detta hjelpte alltid,
En gång trodde man houom vara farligt
sjuk; för första gången kanhända, rådde
kLonom hans hustru att rådfråga en läkare.
Hen vägrade detta och sade sig vilja göra
bruk af silt gamla medel, ehuru han be-
klagade att han icke helt och hillet kunde
följa sin vana. Han bad sin hustru hälla
en så vatten i sängen, Då hon icke ville
vägra honom denna slags tröst, lyfte hon,
oored tillhjelp af en granne, gubben utur
sängen på golfvet och öfvergjöt honom så
rikligt han kunde önska. Mon lade honom
återigen; han insomnade uti en djup sömn,
vaknade morgonen derpå fullkomligt frisk,
ach återbörjade sina dagliga promenader.
Den hederlige John hade ännu en annan
passion; men denna hade hän åtminstone ge-
mensam med många sina landsmän, Om
ban älskade vatten, så afskydde han icke
beller en ä0nan vätska, som var lika an
Lä , .
mm fö hamna mensen FAM WAnNBEnA fö LÄR
i