AASE Ev POV SMR MM MMA SAM DE 07 CP TARA
sista ord, framförda med all sinnesstyrka,
voro dessa: Frid öfver kamrater! Frid
öfver fosterlandet! Ungdomen återvände
fullkomligt tyst tillbaka till Lundagård,
der hela corpsen upplöste sig.
Den i Maj afsjöngs i Blekingska nationen
i Lund följande sång, meddelad af Helsing-
borgs-Posten?
Ännu är Polonias väpnade hand
Ej fjettrad af nesliga bojor.
Må fienden härja med vildhet vårt land
Och må med Herostrati nidingsbrand
Fan nedbränna tempel och kojor:
En Fenix skall stiga ur aska och glöd
Att sjunga vår frihet och härjarens död. :;
Ha! kommen J slafvar! nog djup är den
flod,
Som hvälfvet vid Warschanu sin bölja,
Att Er, sen J rönat Polonias mod
I Och släckt, som Cambyses, Er törst i Ert
blod,
I hvirflande afgrunden dölja.
I Ha! kommen, 6j härarna räkna jag skall
I (Jag svär det vid friheten) blott deras fall. N
Om Göthiska Lejonet vandrade än,
I Utdelande Kronor kring verlden;
I Om Kejsar-Condoren (säg minnes du den
1 O Russia!) svängde baneret igen,
F Det segeråtföljda bland svärden;
Då skulle med hast för de väldiga två.
I Tre vingsträckta Örnar i kedjor gå. :,:
I Hur berrligt att dö, du Polonias son,
För älskade fädernejorden,
I Med vapen i hand under åskornas dån,
I Som viggarne slunga (Olympiska lån
35 5 ymt
i Mot jätten Typhoeus från Norden;
2
I Mångmunniga ryktet kring verldarne för
I Hur oöfvervunnen du segrande dör. 1;
I Sen bindes af lagrar en grönskande krans,
O son! kring din bleknade panna:
I Ej annat du äskade — skönare fanns
Ej någon belöning. — I stjernornas glans
i Hvart barn vid din grafvård skall stanna
I Och säga: O fosterland! vore jag man,
Hur herrligt att segra och dö som Han, t;
Stig upp ur det mörka, o Siare ), stig!
I För frihetens mörgon det bräcker;
I Grip väldigt i guldsträng, med tonerna vig
I Oss in till vårt stora, vårt heliga krig!
I Skönt flera ur dyalan du väcker,