der, 1 evskilda hus — öfverallt fråga hvar-
andra: Hvad innehöll thron-talet om Po-
lackarna?? Dagen derpå instämde alla Jour-
naler: Det är då gjordt! Ingen tröst, ingen
önskan för det hjeltemodiga Polen! Ett helt.
folk kämpar, dör för sin frihet, uppreser en
förmur åt oss af sina lik — i den förfärliga-
ste strid uppenbarar det den högsta glans
af kultur och mensklighet — och detta skå-
despel af så upphöjda dygder, af en kärlek
till frihet och ära, värdig ålderdomens skö-
naste tidehvarf — allt detta angår oss ie-
ke. Ttalien, som uppblossade, fattadt af
Julii-dagarnes eld, reser sig 1 förtröstan på
oss, dukar under och angår oss icke,
fivilken politik! Oppositions-bladen anfö-
ra klagomål öfver flere andra- delar af ta-
let. Med dem må nu vara huru som helst,
så är dock otyifvelaktigt att thron-talet
innehåller åtskilligt af ganska glädjande be-
skaffenhet. Kammaren har, som man vet,
blott erhållit permission, och är icke upp-
löst. En del af oppositionen tror, eller åt-
minstone säger högt att detta skett på det
Kamaren måtte få blifva evig. Styrelsens
vänner uppgifva val-listornas affattande så-
som orsak till prorogeringen; ett antal helt
och hållet opartiska personer försäkra att
Kamaren blott derföre icke ännu blifvit
upplöst att man, i händelse något af bety-
denhet skulle inträffa, ville på några dagar
kunna hafva den samlad. Häremot kan
man blott invända, att det är svårt att för-
stå hvad det der, af betydenhet möjligen
skulle kunna blifva. Månne inre angelä-
genheter? Den energiska ministeren bör
kunna hjelpa sig sjelf. Månne krigskostna-
der? Men de äro redan beviljade, Påsup-
positioner är ingen brist, och i synnerhet
supponerar man följande: Kammaren blifver
icke upplöst, på det icke den periodiska
pressen på ögonblicket måtte fara ut mot
densamma; och skulle detta i alla fall 1n-
träffa, bör man just derföre bibehålla Ka-
maren, emedan eljest en alltför vådligt sam-
mansatt, möjligen kunde träda i dess ställe.
Blifva emedlertid Vallistorne en gång fär-
diga, 1 Juni som man hoppas, så blir Ka-
maren upplöst, och Val-Collesicrne samman-
kallas genast, medelst Telegraphen ; man
hoppas att väderleken blir gynnande, och
att de nya Deputerade kunna väljas, innan
tvyckpressen är färdig med sin Polemik.
Publiken dömmer så, men pressen vet ej af
dylika beräkningar, och låter ej förleda sig
att skrifva mot den förra Kamaren och för en
ny; detta är tvertom en hufvudorsak hvar-
före tidningarne så utförligen afhandla den
sästa Kamarens historia. Man måste ock
vara ganska passionerad för att vilja från-
döma denna Kaumare all förtjenst. Denna
tonefattas i det enda stora begreppet, att
det är den, man har alt tacka för lugnets
uch ordningens bastiga återställande efter
. bol .- . kol .
Julidagarne. I börian var den 3 svnnerhet