uppriktiga vänskap för Fäderneslandet ,
som sträcker sig så långt som den allmän-
na Christliga kärleken bjuder, icke tillåter
oss att medgifva ett sådant bruk af våra
ord. Vi skole derföre göra ett par anmärk-
ningar vid Grönländarens uppsats, under
förhoppning alt äfven de må blifva skrifne
på vänskapens räkning.
Den som läst vår artikel för den 3 Mai
skall lätt finna, att vi aldeles icke yttrat
någon egen tillfredsställelse öfver brännings-
förbudet. Vi voro lika öfvertygade som nå-
gon annan, huru föga det i det hela skall
uträtta, då spannemålens dyrhet i alla fall
hade förbjudit dess fortsättande. Vi yttra-
de blott den allmänna satts, att den nöd-
ställde hade skäl att vara tacksam för allt
som göres till dees räddnving, och vi för-
svara denna sats ännu. Ingen kan deremat
i vårt yttrande uppleta en skymt af försvar
för den märkvärdiga omständighet, ätt Re-
geringens beslut brutit en föregående hög-
tidlig förklaring.
Emedlertid har detta beslut kommit både
Fäderneslandet och Svenska Minerva utlom-
ordentligt väl till pass, icke blott för till-
fallet att få försvara en klandrad förvaltnings-
ålgärd, utan fastmera såsom medel, att för
framtida tillämpning i Ståtsläran få fram-
draga och afhandla en af dessa beqväma
politiska satser, hvilka gjort den TItalienske
skriftställaren Machiavelli så ryktbar, fastän
den nu blifvit uttryckt af en Fransysk Stals-
man. Det är Guizots yttrande att i politiken
aldrig gifves något aldrig, som denna gången
kommit Fäderneslandetsogh Minervas pipor?
att ljuda i en samklang hvari de på länge
icke befunnit sig. Detta yttrande innefat
tar in nuce försvaret för all inconseqvens
likasom för allt hvad man kallar statsstreck å
Regeringarnas sida; det är sjelfva nyckeln
till den gamla diplomatien, som numera
börjar blifva urmodig, fastäa den tyckts å-
teruplefva i ett vist utrikes Kabinetts me-
syrer, Jemngod med Jesuiternes hufvudsats,
att ändamålet helgar medlen, sätter den fö-
ga värde på öppenhet och ära i politiken,
hvarpå man dock för korrt tid sedan innan
sjelfva Frankrike lade mycken vigt, då Lud-
vig Filip förnämligast för det han var en
honnete homme ,: antogs till Konung.
Vi önska derföre uppriktigt, att den Ma-
chiavellistiska satsen, som knappt låter ur-
sägta sig i en stats förhållanden till främ-
marde makter, icke enligt Fäderneslandets
och Minervas åsyftning må blifva en fort-
farande typ för Styrelsens iore förvalt-
ming.
t—
Carlskrona. Fredagen den 3 sistl. April,
vid middagstiden, har ett rån blifvit före