männa bladen. fvilket tacksart fält åt vår
Regering alt odla för efterkommande! Det är
ock otvifvelaktigt t alt nationens behof af en
förändring bhärntinnan, förr eller sednare gör
sig gällande, Men hvad som framdeles kan
blifva en fordran, vore nu en skänk, som
skulle emoltagas med gränslös tacksamhet.
Medborgarekronan, den dyrbaraste belöning
som var känd hos de gamle Romare, har
för mången i sednvare tider förlorat sin be-
gärlighet; det kunde likväl komma an på
försöket, om icke erkänslan af samtid och
efterverld kunde vara ännu en hederspost
att eftersträfva, äfven för dem som innehaf-
va ett rum i Konungens konselj, och be-
mödandet fullt ut så tacksamt som det
mest osparda nit för måttlighets-sällskapets
utbildning.
Det är väl sannt att en af Stats-Rådets
Ledamöter, H. E, Hr Grefve Löwenhjelm
icke kunde få dela denna ärofulla tott,
medan han redan vid 1823 års Riksdag
förklarade att han aldrig skulle vilja rubba
vår uråldriga representations byg sgnad, hyil-
ken åsigt lörmodeligen hvilar på samma
olitiska grundbegrepp, som vid sista Riks-
ag kom honom alt förklara det han ansåg
amhbället vara byggdt på naturrättens ruin;
nen de öfrige Herrar Stats-Råderne hafva
icke bundit sig genom någon sådan för-
laring; de äro således oförhindrade, att
äta eklöfskransen omkring sin hjessaz och
vill Regeringen, så är sakens framgång hos
rationen ingalunda tvifvelaktig.
Dock, vi hade så när brutit emot en all-
nän föresats, att aldrig låta känslan förle-
la oss till något svärmeri; en föresats, så
öd vändig för en publicist, att vi nästan äro
ärdige att bedja Läsaren om ursäkt för det
i bragt elt ämnpe å bane, hyarvid man
cke kan undgå att lifvas al en mer än van-
ig värma, om än väckt al sjelfva den ned-
lående tankan på en samhällsinrättning,
om förlamar hvarje bemödande till förbät-
ring, och emot hvilken i allt fall tills vi-
lare icke finnes något annat botemedel än
tt med tålamod vänta på andra tider, då
e grundsatser, som bygga samhället endast
Hå ruinerne af menniskans naturliga rättig-
ieter, gålt att hvila sig uti den eviga glöm-