valitet. Väl icke på en gång och plötsligt,
itan långsamt och småningom skulle hon
illvänja ess att glömma vår nationela exi-
tens, och att, följande triämfvagnen af
sennes jemt förnyade eröfringar, blifva ett
erktyg till Europas underkufvande. Haf-
a icke följderna röjt, att den mest bety-
aude delen af Ryska armeen, bestående af
nedborgare i de oss frånryckta provinser-
a, nu fäktar mot vår fribet? Witt,
Nlodek och till och med Kreutz (Krzy-
anowski), som nu kämpa för Ryssland,
oro och äro de ieke våra bröder? - Har
cke Petersburger Cabinettet förmått oms
ända dem till Ryssar? De löften som
ss gifvas, utan garantier och utan möjlig-
et för uppfylandet, kunna endast tros af
em, hvilkas fruktan för kriget bringar dem
tt slömma, alt detsamma, ehuru för in-
cn avgenämt, likväl, vid ett så stort och be-
oiskt företag, är oundvikligt. Hvad viss-
et kan dessutom Europa vinna, att Ryss-
und icke skall sätta dess Jugn i fara, och
tt detta land, förstoradt genom Polen,
om gifvit dess materiella krafter den
örsta tillvexten, skall åtnöja sig med hvad
et har? Alltsedan medlet af adertonde
seklet uppträdde Czarerne såsom medlare,
ntervenienter, skiljedomare och slutligen
om Diktatorer, - Deras sträfvande, som hit-
lls endast Napoleons utomordentliga genie
annat hämma, skall alltid vara rigtadt
Il Europas kufvande, till att låta känna
itt inflytande öfverallt (7), och ändtligen
tt utrota alla ädla ideer af frihet och
olkrätt, hvilka, liksom i allmänhet all civi-
isation och upplysning, stå i onåd hos enväldet.
Fördrag och traktater hafva endast kraft.
ör de svagare; för de starkare äro de
varken tygel eller regel. Häruti göra ej
n gång familje-band undantag, hvilka äf-
en måste vika för politikens vigtigare syf-
emål. Sällan är förbundet emellan den
tarke och den svagare af lång varaktighet:
ch vi fråga derföre ännu en gång, hvilka
arantier har Europa för sin säkerhet, sitt
ugn och sin sjelfständighet ?
Förgäfves åberopa Herrar medlare Wi-
ner-congressens beslut. Politiska grund-
attser kunna icke upphäfva de allmänna
uridiska principerne: attingen får tillegna
ig annans egendom utan ägarens samtycke,
ch att ett kontrakt emellan två, tre eller
lera, ej kan förbinda andra som icke
leruti deltagit. Det är sannt att öfver-
makten och våldet vanligen uppställa nya
not rättvisan stridande grundsattser, för
tt truga sin öfvermakt på den svagare;
nen ej blott i afseende på materiella
rafter, utan äfven på intresset, befinner
ig vu Polen i den fördelaktiga ställning
tt det kan dristigt våga åberopa de heli-
sa grundsatserna i den Europeiska rättvisans
uodex; och, hötligt undanbedjande sig all
mellankomst af dem, hvilka, såsom med-
men fr . sam OO
NN IT vv 2