ss MEN RI RAR ARE EF AR 6 UtTALL ULL 2 ILIIOLUCL IUTlaA ill
esset handen, och att ibland denna op-
position ännu finnas män, som med upp-
lyst och sann värma för frihetens idd i he-
Ja sin utveckling, försvara den oinskränkta
ministeriella myndigheten öfver underord-
nade embets- och tjenstemän. Det ligger,
stiga de; 1 sjelfva enhets-principen för den
constitutionelia monarkien, att den, hvilken
är ensäm ansvarig för hela förvaltnin-
gens gång inom den gren deraf, som är ho-
nom anförtrodd, också skall, huru och ge-
nom hvem han behagar, ombesörja denna
förvaltning. Och dessutom, tillägger man,
huru många olägenheter för ärendenas skynd-
samma och ändamålsenlig a bebandling, hu-
ra många uppenbara skandaler kunna ej
upphomma derigenom alt en på sin chef
j
förbittrad tjensteman uppsåtligen g genom ur-
aktiåtenhet ellev påtaglig förtydning af si-
na tjenste- -åligganuden söker skada denne och
i sin mån motverka administrationens sys
stem? På det första af dessa argumenter,
hvars nog doktrinära beskaffenhet ej bordt
undfalla dem, som sjelfve så mycket if--
ra mot de doktrinära, svara vi, att om
än en yltre enhet skulle synas ligga 1 den:
ministeren medgifna enväldiga af- och till-
sällningsrvättigheten , torde det deremot va-
ra högst osäkert om denna enhet sträcker
sig till den moraliska ideen af ett fritt sam-
hälle. Vi måste för vår del bekänna, det
vi icke känna något mera stridande mot
denna idd och mot hvarje begrepp af fri-
het och sjelfkänsla, något mera dödande
för utvecklingen af älla ädlare själskrafter
än detta försök alt nedsätta Statens tjena-
se till likhet med vanliga enskilda legohjon
och tvinga deras möräliska verksamhet un-
der oket af deras physiska behof. Hvad
äter det möjliga onda som skulle kunna
tillskyndas staten genom underordnade em-
betsmäns skada eller hämndlystnad, angår,
tro vi ett vida säkrare correcliv deremot
finnes i allmänna opinionens makt och i en
ändamålsenlig lagstiftning, än i destitutions-
systemet. Dessutom, öm det enskilda godl-
tycket ålägger ett straff, måste brottet ega
en vida bögre, bestämdere evidens än när
Lisen dömmer, så vida icke hela den mo-
raliska verkan af straffet, skall förfelas.
Och slutligen, har väl, inom vårt land,
der alsättningssystemet så länge varit bann-
lyst, något enda så beskaflact exempel :
:
— Ze Tr
denna förmenta olägenhet försports? Vi tro
det icke. Hvad vi emedlertid veta, är att
Frankrike redan Jledsnat vid destitutionen
och alt Fransmännen i allmänhet numera,
någotconsequentare, än våra inhemska doctri-
nairer, just i oafsättiigheten genom annat
än Jag ha ett af de kraftigare stöden för sina
institutioner. Knapt var Julirevolutionen
förbi, förr ät en lag! föreslogs bvarigenom
alla lägre militära cinhe tsmän (om vi ej be-
draga oss, till och med Bataillons-Chefs-
graden) hädanefter förklarades afsattlige
blott efter ransakning och dom. Att man