ss MEN RI RAR ARE EF AR 6 UtTALL ULL 2 ILIIOLUCL IUTlaA ill esset handen, och att ibland denna opposition ännu finnas män, som med upplyst och sann värma för frihetens idd i heJa sin utveckling, försvara den oinskränkta ministeriella myndigheten öfver underordnade embetsoch tjenstemän. Det ligger, stiga de; 1 sjelfva enhets-principen för den constitutionelia monarkien, att den, hvilken är ensäm ansvarig för hela förvaltningens gång inom den gren deraf, som är honom anförtrodd, också skall, huru och genom hvem han behagar, ombesörja denna förvaltning. Och dessutom, tillägger man, huru många olägenheter för ärendenas skyndsamma och ändamålsenlig a bebandling, hura många uppenbara skandaler kunna ej upphomma derigenom alt en på sin chef j förbittrad tjensteman uppsåtligen g genom uraktiåtenhet ellev påtaglig förtydning af sina tjenste-åligganuden söker skada denne och i sin mån motverka administrationens sys stem? På det första af dessa argumenter, hvars nog doktrinära beskaffenhet ej bordt undfalla dem, som sjelfve så mycket if-ra mot de doktrinära, svara vi, att om än en yltre enhet skulle synas ligga 1 den: ministeren medgifna enväldiga afoch tillsällningsrvättigheten , torde det deremot vara högst osäkert om denna enhet sträcker sig till den moraliska ideen af ett fritt samhälle. Vi måste för vår del bekänna, det vi icke känna något mera stridande mot denna idd och mot hvarje begrepp af frihet och sjelfkänsla, något mera dödande för utvecklingen af älla ädlare själskrafter än detta försök alt nedsätta Statens tjenase till likhet med vanliga enskilda legohjon och tvinga deras möräliska verksamhet under oket af deras physiska behof. Hvad äter det möjliga onda som skulle kunna tillskyndas staten genom underordnade embetsmäns skada eller hämndlystnad, angår, tro vi ett vida säkrare correcliv deremot finnes i allmänna opinionens makt och i en ändamålsenlig lagstiftning, än i destitutionssystemet. Dessutom, öm det enskilda godltycket ålägger ett straff, måste brottet ega en vida bögre, bestämdere evidens än när Lisen dömmer, så vida icke hela den moraliska verkan af straffet, skall förfelas. Och slutligen, har väl, inom vårt land, der alsättningssystemet så länge varit bannlyst, något enda så beskaflact exempel : : — Ze Tr denna förmenta olägenhet försports? Vi tro det icke. Hvad vi emedlertid veta, är att Frankrike redan Jledsnat vid destitutionen och alt Fransmännen i allmänhet numera, någotconsequentare, än våra inhemska doctrinairer, just i oafsättiigheten genom annat än Jag ha ett af de kraftigare stöden för sina institutioner. Knapt var Julirevolutionen förbi, förr ät en lag! föreslogs bvarigenom alla lägre militära cinhe tsmän (om vi ej bedraga oss, till och med Bataillons-Chefsgraden) hädanefter förklarades afsattlige blott efter ransakning och dom. Att man