ung författare, hvilken så nära cfter den
sista stora litterära julmarknaden, vid hvil-
ken annars lyrans vänner skyndade att de-
butera i Kalendrarna, uppträder för sig
sjelf, förmodeligen för att derigenom skilja
sig från amatörernas klass, och sluta sig
till poäternas ex professo. Hr B. röjer ett
rent och vårdadt språk, och en god versi-
cation. En mild, elegisk stämning råder i
samtliga dikterna. De vackraste äro i vår
tanka: den gamla eken, Hjalmars sång
på hafvet, Julottan. — Ett par svagare
stycken hafva äfven insmugit sig bland de
öfriga rätt täcka blommorna.
lir B. har så afgjord talang, alt det ver-
keligep vore skada, om han, såsom så mån-
ga andra yngre poeter, lät sin förmåga
fladdra bort 1 små lyriska lusteldar. En
poct bör icke blott Zeka med diktens blom-
mor: han bör högakta sin konst: hans sång-
mö bör vara honom för helig, för alt an-
vändas till husbehofsversfabrikation. - In-
om skaldens rike ligga mensklighetens stlör-
sta och heligaste idger, och cn ädel sång-
mö bör äga med till att älska det stora och
höga. Det är just hufvudfelet hos våra un-
ga skalder, att de sky mödan att compo-
nera i stort, att de tro sina små erotiska
fantasier, sina naturmålningar i miniatur så
tillräckliga till äran af den heliga lagern.
Men vår lilteratur år numera icke så fat-
tig, att blotta talangen kan förvärfva sig
någ ot hedersrum inom dess tempel. - Den,
som numera hos oss vill vara skald, mäste
hafva gjort något af större sjelfständigt vär-
de, med elt ord något stort.
Lotsen sjöberättelse af Cooper, äfver-
sillning 1:sta delen.
Cooper sjelf lärer icke gerna vilja vid-
kännas den visserligen icke vanhedrande ti-
teln af en Walter Seotts lärjupge, men han
kan likväl icke aftvå sig beskyllningen satt
vara det. Lärjungen är icke förmer än sin
mästare, säger skriften, och detta inträffar
fullkomligt på honom, Ians romaner ut-
märka sig ännu mera än W. Scotts ge-
nom sin utförlghet och bredd. Cooper har
i öfrigt en stor talang att karakterisera,
särdeles vildarnes lynnen och seder; han är
liksom Walter Scott, en mästare i detailler,
men han förmår icke att i alla sina skapet
ser, inblåsa den poätiska anda, af hvilken
den sednares så fullkomligt äro genom-
trängda.
Lotsen är öfversatt af en kännare af
sjöspråket, i i allmänhet med ledig och lätlt
band; men burnvida den hos vår allmänhet
gör lycka, är problematiskt, då den är så
fullproppad af sjölerimer, att väl knappast
andra än sjömän och sjövänner stå ut med
alt genom så många bogshalningar, un-.
dervatteusklippor oo. s. v. lovera sig fram