(forts, Ir. N:o 102).
Vi måste i går afbryta slutet på recen-
sionen af Johannes Fjällman och det in-
förda brefvet från Gustafva tull Minna,
Slutet följer:
(Sednare:;) P. S. Om du visste, hvad
roligt jag hade ! Om jag bara kunde,
skulle jag göra en hel resebeskrifning för
lig; men jag skall ändå berätta så godt jag
san. Vet du, när vi hade rest ett litet
stycke, kom jog ihog, alt jag hade glömt
tt be Stina taga fram strumpor och en ren
naltmässa åt morfar. Jag skämdes att säga
let för pappas men, då vi mötte gumman
rån Wassbotorpet, — som vi hjelptes åt,
om du minns, att sy en helgdagströja af
min mormors vida kamlottskjortel åt, (den
owmman tycker jag mest om, hon spinner
så väl och är så välment och språksam!)
— henne skickade jag med det ärendet
ull Stina, Pappa smålog så vänligt, när
han hörde mitt ärende, Det var en faslig
rängse l, när vi kommo till staden, så alt
g satt så ängslig, att de skulle köra ikull
ss eller skuffa vår vagn i diket. Men
vappa berättade då för mig hurudan
wängsel det var i Leipzig, och så blef han
å språksam, att han omtalade många! al
ina händelser i kriget, som voro håde ro-
iga och sorgliga att höra. Vi foro in
ll Moster 5, som skulle följa med både
nig och kusin Hedda. Pappa skänkte mig
ett vackert perlband, och fledda hjelpte
mig att handla. Hon hade en så vacker
blå kappa, att jag också köpte likadant
kläde, Pappa har äfven köpt plymer åt
mig och åt Hedda också. Om du ville va-
ra så söl, goda Minna, och skicka mig
nönster till den sorten lif, som du gjort
hå din svarta klädning, som du skvef om,
om var ctt Spanskt mode!! Snart!!! Pap-
pa har mycket berömt Spanska fruntim-
nervas kladsel, så att jag helst ville ha
sådant, som kan likna dem. Det var icke
nånga officerare på balen; men det var
ändå rätt roligt. Jag dansade alla dansar.
Och den som walsade bäst af alla, var
en hygglig Officer, som bette Nordensvärd.
Han och en Magister voro mycket artiga
not mig. Den vackra Löjtnanten bjöd upp
mig till a quadriller och 3 valsar. När
vi andra dagen skulle fara hem, köpte jag
itet amålt, som skall blifva Julklappar,
if. Ack, om du kunde föreställa dig,
huru god pappa är! Jag märker väl, att
ban blir muntrare och gladare, så snart
ag kommer in, och att han nu älskar mig
ner, än jag vågat boppas. Hvad den tan-
ken gör mig lycklig! — Och morfar hade
sått ett långt stycke, för att möta oss, när
vi kommo her. : Han älskar mig likaså
vycket som pappe. Jag ber Gud, att jag
må kunna förtjeva all deras ömhet. Skrif
part, hästa Miona.
NS rensade enn
— EE Diter af IF. Bahr. t:sta käftet (10