(forts, Ir. N:o 102). Vi måste i går afbryta slutet på recensionen af Johannes Fjällman och det införda brefvet från Gustafva tull Minna, Slutet följer: (Sednare:;) P. S. Om du visste, hvad roligt jag hade ! Om jag bara kunde, skulle jag göra en hel resebeskrifning för lig; men jag skall ändå berätta så godt jag san. Vet du, när vi hade rest ett litet stycke, kom jog ihog, alt jag hade glömt tt be Stina taga fram strumpor och en ren naltmässa åt morfar. Jag skämdes att säga let för pappas men, då vi mötte gumman rån Wassbotorpet, — som vi hjelptes åt, om du minns, att sy en helgdagströja af min mormors vida kamlottskjortel åt, (den owmman tycker jag mest om, hon spinner så väl och är så välment och språksam!) — henne skickade jag med det ärendet ull Stina, Pappa smålog så vänligt, när han hörde mitt ärende, Det var en faslig rängse l, när vi kommo till staden, så alt g satt så ängslig, att de skulle köra ikull ss eller skuffa vår vagn i diket. Men vappa berättade då för mig hurudan wängsel det var i Leipzig, och så blef han å språksam, att han omtalade många! al ina händelser i kriget, som voro håde roiga och sorgliga att höra. Vi foro in ll Moster 5, som skulle följa med både nig och kusin Hedda. Pappa skänkte mig ett vackert perlband, och fledda hjelpte mig att handla. Hon hade en så vacker blå kappa, att jag också köpte likadant kläde, Pappa har äfven köpt plymer åt mig och åt Hedda också. Om du ville vara så söl, goda Minna, och skicka mig nönster till den sorten lif, som du gjort hå din svarta klädning, som du skvef om, om var ctt Spanskt mode!! Snart!!! Pappa har mycket berömt Spanska fruntimnervas kladsel, så att jag helst ville ha sådant, som kan likna dem. Det var icke nånga officerare på balen; men det var ändå rätt roligt. Jag dansade alla dansar. Och den som walsade bäst af alla, var en hygglig Officer, som bette Nordensvärd. Han och en Magister voro mycket artiga not mig. Den vackra Löjtnanten bjöd upp mig till a quadriller och 3 valsar. När vi andra dagen skulle fara hem, köpte jag itet amålt, som skall blifva Julklappar, if. Ack, om du kunde föreställa dig, huru god pappa är! Jag märker väl, att ban blir muntrare och gladare, så snart ag kommer in, och att han nu älskar mig ner, än jag vågat boppas. Hvad den tanken gör mig lycklig! — Och morfar hade sått ett långt stycke, för att möta oss, när vi kommo her. : Han älskar mig likaså vycket som pappe. Jag ber Gud, att jag må kunna förtjeva all deras ömhet. Skrif part, hästa Miona. NS rensade enn — EE Diter af IF. Bahr. t:sta käftet (10