T0aCn KOIMNMMmer al 519 vid naus O1lOHIe dade åsyn; än såsom en skyddsängel, t. ex. på slagfältet vid Dennewitz, och under en sjöfart till Amerika, der han räddar en del af sällskapet. De båda öfrige hufvudpersonerne äro tvänne fruntimmer, Gustafva och Minna, otvifvelaktigt af alla de bäst tecknade. I allmänhet synes Förf, företrvädesvis lycklig i skildringen af fruntimmerskarakterer. Stilen i Minnas dagbok och Gustafvas bref är så naturligt enkel och sannt målande de båda flickorna olika lynnen, att man nästan skulle vilja draga i betänkande att någon annan än ett fruntimmer kvnde tänka sig så fullkomligt in i hela deras verld. Uti Fjällmans dagbok förekommer deremot en och annan epised och själsutgjutelse, som i vår tanka skulle, utan skada för stycket, kunna uteslutas i, vill Gud, nästa upplaga. Samma förhåljande är med Fjällmans faders ungkarlshistoria. En annan anmärkning, men hvari, likasom i afseende på flere bland ofvanstående, vi hoppas få orätt genom fortsältningen, är att i anläggningen af styckets plan intresset för sjelfva hjelten, Fjällman, under händelsernas lopp nästan helt och hållet försvinner för den nyfikenhet som åskådaren känner att erfara något om den märkvärdiga Ziphion. Förf. har likväl rättighet alt trösta sig dermed, att hans roman äger detta fel gemensamt med Walter Scotts Ivanhot, der hjeltinnan, Lady Rowena, helt och hållet bortskymmes af den sköna judintnan Rebecca, och nästan alla bipersonerna såsom Isaak af York, forth, Wamba varit de ömmaste föremålen för det stora snillets verksamhet. Vi erinra oss till och med att poeten Virgilius gjort sig skyldig till samma förseelse, då han i slutet af Eneiden helt och hållet afleder åskådarens intresse från Eneas till den tappre olycklige Turnus. Vid en fullständigare avalys kunde ännu en och annan anmärkning vara att framdraga, såsom om den i vår tid nog skarpt utritade ståndshögfärden imom Nordensvärdska familjen, äfvensom hela Löjtnant Nordensvärds karakter. Äfvenså finnas många detaljförtjenster vid hvilka Läsaren dröjer med verkligt nöje. Men en noggranpare analys är först på sitt ställe sedan Författaren fullbordat arbetet, hvilket vi ännu en gång för dess eocen skull, önska icke måtte ske allti tppa al AIG HIRO HIUCIH: ITU du föreställa dig huru gläd jag är! Han kom nu i afton. Han har redan lagt sig; men, efter jag omöjligen kan sofva, vill jag beskrifva min glädje för dig, min bästa vän, du, som är så god och deltagande! Det var först i skymningen, som Pappa kom hem. Jag sprang genast ner, när jag hörde vagnen komma på gården. Pappa steg ur, och jag låg i hans famn. Jag bara gret, och han gret lika så mycket som jag, utan att någondera kunde tala ett ord. Då kom Morfar ner. Gå ur vägen, flicka, sade han; jag vill också helsa på honom. Du får inte glömma bort din gamla morfar helt och hållet! Men, fast han bjöd till att skratta och vara munter, Jag ICKC CH faUg Å kunnat hafva nog dela min lycka å Gud, hvad klockar natt, söta Minna! om -min lycksalight dig och vår vänska ma någon glad dre (En annan dag icke tid att sluta i skref för några dag reså med pappa t en bal och en mark skall bli roligt! Jag tyg till en ny kläd Skall jag köpa bl kläde till kappan? är vackrast? Pap farväl, Minna! Jag kunde han icke hålla sig från att! P. S. till, när jag gråta, när pappa omfamnande honom. Jag kan aldrig var rörande att se den gamle, gråhåriga gubbens tårar långsamt rinna på hans åldriga kinder. Jag kunde icke gå ifrån pappa, jag kysste gråtande han händer och sade honom tusen gånger, huru ofta morfar och jag längtat efter honom. Han omfamnade mig också den ena gången efter den andra, och, Minna! vet du, jag tyckte mig läsa i hans våta ögon, när han såg på mig, den tankan: ?Du endast återstår för mig! Du är hennes dotter! Då lofvade jag högtidligt inom mig, att aldrig göra honom någon sorg, att endast ilefva för honom! Jag märkte icke, hvad tiden led, tills morfar tog mig i armen,: ställde mig framför klockan och sade:; Gud bevars, ficka lilla: du vill väl visa din pappa, hurudan ordentlig matmor du har blifvit, och du glömmer alldeles af, att våra magar behöfva en smula stadigare kost än tårar! Jag sprang ut; men jag var så lycklig — och gret likväl, så att, när jag ville göra allting sjelf, brände jag ett stort bål på mitt förkläde, och ade ost i stället för smör på pannkakorna. Tillslut gick allt ändå lyckligt, fast jag esomoftast sprang ifrån alltsammans i mina kammare, och der kysste jag mammas porträtt och tryckte det till mitt hjerta. Om du hade varit här, Minna, skulle jag hafva gråtit de (lyckligaste tårar i min lifstid i din famn! När jag sedan kom in, sutto pappa ock morfar i soffan. De bådo mig sitta imellan sig, och morfar hade visst berömt mig för pappa, ty de sågo båda så vänligt beskrifva, hvad det smameemsrosesmexsere ANNO. Till sali På C. G. Åbrberg 2:dra huset vid Skepp hörnet af Slottsbackei Bok-, Post-, Skrif o af flera sorter, af Hi senii tillyerkning. Tandpulfver. Upp kunnig Kemist i Lon jande goda cgenskaper och tandköttet ifrån I vätskor, bvilka alltid vårdas; det stärker alla lösa tänder; det nåäm andedrägt genast af: det återställer mm en särdeles god smak rar alla tänder som Ää1 dem som äro skämda botar tandvärk, om d tion, och biudrar der återkomma; det gör t bvita som det vackras ler munnen alltid fri blekaktiga färgen på t sosam rodnad; säljes Bod vid Gustaf: Adol pris som i London. Rätt. I några få exemj det förekomma följ fel: 3 sid. i sp. r. Ad. Fallman har di missarien Fahlman rad. 32, sedeles, lö rad. 339, Amanuens manuens-befattning ner, läs: definition on iIState Secrefergm,