T0aCn KOIMNMMmer al 519 vid naus O1lOHIe
dade åsyn; än såsom en skyddsängel,
t. ex. på slagfältet vid Dennewitz,
och under en sjöfart till Amerika, der
han räddar en del af sällskapet. De
båda öfrige hufvudpersonerne äro tvän-
ne fruntimmer, Gustafva och Minna,
otvifvelaktigt af alla de bäst teckna-
de. I allmänhet synes Förf, företrvä-
desvis lycklig i skildringen af frun-
timmers- karakterer. Stilen i Minnas
dagbok och Gustafvas bref är så na-
turligt enkel och sannt målande
de båda flickorna olika lynnen, att
man nästan skulle vilja draga i
betänkande att någon annan än ett
fruntimmer kvnde tänka sig så full-
komligt in i hela deras verld. Uti
Fjällmans dagbok förekommer dere-
mot en och annan epised och själs-
utgjutelse, som i vår tanka skulle, utan
skada för stycket, kunna uteslutas i, vill
Gud, nästa upplaga. Samma förhål-
jande är med Fjällmans faders ung-
karlshistoria. En annan anmärkning,
men hvari, likasom i afseende på flere
bland ofvanstående, vi hoppas få orätt
genom fortsältningen, är att i anlägg-
ningen af styckets plan intresset för
sjelfva hjelten, Fjällman, under hän-
delsernas lopp nästan helt och hållet
försvinner för den nyfikenhet som å-
skådaren känner att erfara något om
den märkvärdiga Ziphion. Förf. har
likväl rättighet alt trösta sig der-
med, att hans roman äger detta fel
gemensamt med Walter Scotts Ivan-
hot, der hjeltinnan, Lady Rowena,
helt och hållet bortskymmes af den
sköna judintnan Rebecca, och nästan
alla bipersonerna såsom Isaak af York,
forth, Wamba varit de ömmaste fö-
remålen för det stora snillets verk-
samhet. Vi erinra oss till och med
att poeten Virgilius gjort sig skyl-
dig till samma förseelse, då han i slu-
tet af Eneiden helt och hållet afleder
åskådarens intresse från Eneas till den
tappre olycklige Turnus.
Vid en fullständigare avalys kunde
ännu en och annan anmärkning vara
att framdraga, såsom om den i vår tid
nog skarpt utritade ståndshögfärden
imom Nordensvärdska familjen, äfven-
som hela Löjtnant Nordensvärds ka-
rakter. Äfvenså finnas många detalj-
förtjenster vid hvilka Läsaren dröjer
med verkligt nöje. Men en noggran-
pare analys är först på sitt ställe se-
dan Författaren fullbordat arbetet,
hvilket vi ännu en gång för dess
eocen skull, önska icke måtte ske allt-
i tppa al AIG HIRO HIUCIH: ITU du
föreställa dig huru gläd jag är! Han
kom nu i afton. Han har redan lagt
sig; men, efter jag omöjligen kan sof-
va, vill jag beskrifva min glädje för
dig, min bästa vän, du, som är så
god och deltagande! Det var först i
skymningen, som Pappa kom hem.
Jag sprang genast ner, när jag hörde
vagnen komma på gården. Pappa
steg ur, och jag låg i hans famn.
Jag bara gret, och han gret lika så
mycket som jag, utan att någondera
kunde tala ett ord. Då kom Morfar
ner. Gå ur vägen, flicka, sade han;
jag vill också helsa på honom. Du
får inte glömma bort din gamla mor-
far helt och hållet! Men, fast han
bjöd till att skratta och vara munter,
Jag ICKC CH faUg Å
kunnat hafva nog
dela min lycka å
Gud, hvad klockar
natt, söta Minna!
om -min lycksalight
dig och vår vänska
ma någon glad dre
(En annan dag
icke tid att sluta i
skref för några dag
reså med pappa t
en bal och en mark
skall bli roligt! Jag
tyg till en ny kläd
Skall jag köpa bl
kläde till kappan?
är vackrast? Pap
farväl, Minna! Jag
kunde han icke hålla sig från att! P. S. till, när jag
gråta, när pappa omfamnande honom.
Jag kan aldrig
var rörande att se den gamle, grå-
håriga gubbens tårar långsamt rinna
på hans åldriga kinder. Jag kunde
icke gå ifrån pappa, jag kysste grå-
tande han händer och sade honom
tusen gånger, huru ofta morfar och
jag längtat efter honom. Han om-
famnade mig också den ena gången
efter den andra, och, Minna! vet du,
jag tyckte mig läsa i hans våta ögon,
när han såg på mig, den tankan:
?Du endast återstår för mig! Du är
hennes dotter! Då lofvade jag hög-
tidligt inom mig, att aldrig göra ho-
nom någon sorg, att endast ilefva för
honom! Jag märkte icke, hvad tiden
led, tills morfar tog mig i armen,:
ställde mig framför klockan och sade:;
Gud bevars, ficka lilla: du vill väl
visa din pappa, hurudan ordentlig
matmor du har blifvit, och du glöm-
mer alldeles af, att våra magar be-
höfva en smula stadigare kost än tå-
rar! Jag sprang ut; men jag var
så lycklig — och gret likväl, så att,
när jag ville göra allting sjelf, brän-
de jag ett stort bål på mitt förkläde,
och ade ost i stället för smör på
pannkakorna. Tillslut gick allt ändå
lyckligt, fast jag esomoftast sprang
ifrån alltsammans i mina kammare,
och der kysste jag mammas porträtt
och tryckte det till mitt hjerta. Om
du hade varit här, Minna, skulle jag
hafva gråtit de (lyckligaste tårar i
min lifstid i din famn! När jag sedan
kom in, sutto pappa ock morfar i
soffan. De bådo mig sitta imellan sig,
och morfar hade visst berömt mig för
pappa, ty de sågo båda så vänligt
beskrifva, hvad det smameemsrosesmexsere
ANNO.
Till sali
På C. G. Åbrberg
2:dra huset vid Skepp
hörnet af Slottsbackei
Bok-, Post-, Skrif o
af flera sorter, af Hi
senii tillyerkning.
Tandpulfver. Upp
kunnig Kemist i Lon
jande goda cgenskaper
och tandköttet ifrån
I vätskor, bvilka alltid
vårdas; det stärker
alla lösa tänder; det
nåäm andedrägt genast
af: det återställer mm
en särdeles god smak
rar alla tänder som Ää1
dem som äro skämda
botar tandvärk, om d
tion, och biudrar der
återkomma; det gör t
bvita som det vackras
ler munnen alltid fri
blekaktiga färgen på t
sosam rodnad; säljes
Bod vid Gustaf: Adol
pris som i London.
Rätt.
I några få exemj
det förekomma följ
fel: 3 sid. i sp. r.
Ad. Fallman har di
missarien Fahlman
rad. 32, sedeles, lö
rad. 339, Amanuens
manuens-befattning
ner, läs: definition
on iIState Secrefergm,