Article Image
och för oss helig och fosterländsk, som då vi med ett hjerta och en röst uppstämmer den : välbekanta, sången: Bevare Gud vår Kung! se FABEL, Det var en gång ett Lejon, i sin ungdomstid en skräck i skogarne, men som på gamla dar mer än en gång blef illa tilltygadt af en Slagörn, somlige mena en korp af serdeles stor art, som man berättat hafva två hufvuden, utan tvifvet för att beteckna dess ovanliga roflystnad. Nu tilldrog sig att en skön hvit Konungsfogel blef angripen af denne och tvenne andra korpar , nästan så snåla som han, och lika svarta i sina anslag, som till sina fjädrar. Efter en blodig kamp trodde de sig hafva uppslukat honom. Men hjertat lefde dock, och i en hast vexte åter derpå sköna mjellhvita fjädrar, örnnäbb och örnaklor, och denna nya Phoenix försvarade sig med kraft mot det tvähöfdade monstret, och, i stället att få, gaf det djupa och blodiga skråmor. Då kommo till det sofvande Lejon ome foglar; i dess ena öra gol en Tupp och i det andra hväste en Svan. Båda voro hvita och sympathiserade med Konungsfogeln, men Tuppen, förr modig och rask som en örn; kunde pu endast yfva sig och gala, och Svanen, som förr värpte guldägg, ruskade endast på sina vingade segel. Då vaknade det gamla Lejon, vände siz om och såg striden mellan fogel hvit och fogel svart: Mig lyster ock vara med, fastän åren tynga mig och såren ännu svida, sade han. Jag vill på mina trenne ramar söka återtaga den fjerde, som den tvähöfdade svartfjädrade besten beröfvat mig; jag vill bistå den ädle Konungsfogeln i olik strid. Men go vänner, ni som väckt mig, skriken icke endast i mitt öra, skriden till handling. Du Tupp, gala först sedan du sporrhuggit roffogeln, som äfven vill åt dig och dina höns, och du Svan, värp åt mig dina stärkande ägg och skydda mig med dina svälda vingar! Då skall odjuret besegras och, bursatt, ej vidare ofreda jorden; då skall den hvita fogeln befjädras än skönare, du Svan, ostörd i alla vikar få värpa ditt guld, du hane fritt få klappa vingarne och sjunga din segersång, och jag gamle åter få lägga mig att sofva, Nad r. ANN: AROR AAA AN AA nr vv Tr T AA T7 AA DnB FST

3 maj 1831, sida 4

Thumbnail