vi på vår ö måhända icke kände skak-
ningen af det jordskalf som mnedslog
Frankrikes och Belgiens throner? El-
ler böra vi kasta allskulden på tryck-
friheten? I stället att smäda den, vo-
re det måhända klokare att afskaffa
de missbruk mot hvilka den utöfvar
sitt mäktiga inflytande. Skall den väl
af blotta anklagelser förmås till otro-
het mot sin naturliga bestämmelse?
Hufvudfrågan, ja den enda frågan
blir nu: Är missnöjet befogadt, eller
eger det sin grund blott i inbillnin-
gen? Jag vill ej ånyo beträda den
breda, upptrampade strålen, icke up-
repa hvad som redan så många gån-
ger blifvit sagdt om bristerna i vår
representation. — Ett enda factam må
vara nog. Majoriteten inom Under-
huset väljes icke utaf folket , utan ut-
af etthundradefemtio individer. Detta
har Gref. Grey sagt, då han ännu var
medlem af detta hus, och ingen vå-
gade motsäga honom. På detta sätt
kunna då några betydande borough-
egare, medelst en oligarkisk coalition,
befalla Konungen, Ministrarne och
Folket; Platserna inom Brittiska re-
presentanternes hus hafva blitvit för-
sålda på auction, och en öppen mark-
nad, en Parlamentsbazar har funnits,
der folkets valrätt varit en handels-
vara. — Sultaninnorna erhöllo förr en
provins till halsprydnad, en annan
till armband, en tredje till lifgördel.
Med vårt nuvarande system bör man
ej undra om någon Lady af stora verl-
den får Gatton till brudskänk och
Old-Sarum till nålpenningar. Men
folket anser för ett hån att kalla så-
dant national-representation och i
stället att skåda i parlamentsledamö-
lerne en spegel af den allmänna opi-
nionen, ser det blott en laterna ma-
gica hvarur några stora Boroughs-
Lorders ansigten troget framblicka.
Smittan har spridt sig. Under det
Lorderne förvandlade sina parlamen-
tariska interessen i guld, omsmältes,
genom samma politiska Alchymiec-pro-
cess, den fattige valmannens votum till
silfver, Huru var det möjligt att för-
döma falskhetev hos den ena då man
understödde den hos den andra? Min-
skades då det oändligen större brottet
af belöningens storhet? Skrymteriet
blef corruptionens följeslagare. Mån-
gen gång drog man ett par fattiga
valmän inför rätta och fällde dem ef-
ter. grundsatserna af en spartanisk
moralitets Man bestraffade icke tjui-
ven för det han stulit, utan för det
han varit nog enfaldig att låta ertap- j
pa sig. Kan man väl med allt detta
1 1 ss fr on AP