nödvändigheten, och, någon gång, till följd af en nog sträng granlagenhet. Det talrika antalet af detta samfunds värda Ledamöter, som de sednare åren genomrest främmande länder, skola, som jag bör förmoda, med mig instämma deruti, att man nu för tiden obehindrad och med mtet eller ganska ringa uppehåll insläppes och kan förblifva ide flesta länder på Continenten, de Österrikiska Staterne likväl undantagne. Då England är det land som i närvarande tider tjenar till mönster för alla fria Staters fullkomnande, anser jag ej öfverflödigt att för Ridd. och Adeln framlägga hvad som i detta land är allmänna lagen i anseende till främlingar: Ingen vägras inträde ; ingen kan förvisas derifrån. Sådan är, säger jag, allmänna lagen, som likväl i sednare tider, under continentalkrigen, till följe af Franska revoiutionen, undergått den modilication, att ministören, med Parlamentets medgifvande, äger rättighet att på eget ansvar aflägsna sådana främlingar, som på goda grunder kunna misstänkas för stämplingar mot Staten. Detta provisoriska medgifvande blef ej långt tillbaka förny adt för 3:ne kommande ar, men ej utan mycket motstånd, ehuru ministeren endast i I:ne fall, under loppet af flere år, gjort bruk af sin rättighet. Det är kanhända ett bland de vackraste drag af Engelska friheten, att man på Londons gator ser den lilla Savoyardgossen, under bar himmel, visa sitt Marmotlte-djur, med samma beskydd för sin industri, som den förste handelskrämaren i sitt rika magasn utbreder sina dyrbarheter. Med anledning af de skäl och anmärkningar jag nu i ämnet haft äran anföra, vågar jag till Ridd. och A:s bifall hemställ: a om ej i önskningsväg hos . M. Konungen kunde i underd. anLållas om någon allmän och bestämd modification af närvarande passförfattningar till möjeligen största frihet och förmån för resande handlande af främmande nationer, med hänseende lik väl åa Statens säkerhet, som naturligtvis alla detta Ståndets önskningar går framför allt annat. rd NRA FS Va DG TA NE TR SLATER DEE vi—— eden G EO RT — rr