BYSMEDEN. ;:
(Sann händelse).
(Forts. fr. N:o 91).
Fjorton dagar förflöto, utan att det
hördes något af den unga flickan från
Götheborg, och under denna tid be-
sökte Brand hvarje middag den olyck-
liga Anna, som deltog i hans allt Jif-
ligare saknad och bekymmer.
Midsommaraftonen inföll. I byn
hade ungdomen, oaktadt det stränga
förbudet af en nitisk prest att sålunda
ohelga sabbathens afton, beslutit att
resa en majstång, och fira en lekstuga,
för att åtminstone under dansen söka
att glömma det allmänna behofvet.
Brand, som alltid stått i spetsen
för dylika företag af ynglingarna,
måste också nu, ehuru han på allt
sätt bemödade sig att skjuta ifrån sig
uppdraget, anföra och tillställa Just-
barheten. Redan tidigt på morgonen
vandradehan ut med de raskaste yng-
lingarna för att uppsöka den högsta
och rakaste majstång i skogen. Han
hade förut uppdragit spelmannen i
hyn att hemta Annas soppa för da-
en: :
Allt var färdigt om aftonen. Om-
kring den höga, blomsterkransade
majstången trängde sig idel bleka och
utmärglade ansigten, åt hvilka den
onaturligt framkallade glädjen gaf ett
vildt och hemskt uttryck. Den elän-
dige , ofärdige spelmannen, hvilken
såg ut som om han icke sett mat på
långliga tider, njöt desto mer af brän-
vinet, denna nödens lethe, hvilkens
infernaliska flod äfven under den all-
männa hungern icke saknades. ;
Dansen var 1 full gång, då den fa-
natiske presten, som förbjudit den,
hastigt instörtade. Ett förfärligt skri
upphäfdes af de dansande, som flydde
åt alla sidor. Den druckne spelmannen
kullskufades, och under den allmänna
flykten trampade någon: sönder hans
fiol. Endast Brand qvartod bredvid