BYSMEDEN. ;: (Sann händelse). (Forts. fr. N:o 91). Fjorton dagar förflöto, utan att det hördes något af den unga flickan från Götheborg, och under denna tid besökte Brand hvarje middag den olyckliga Anna, som deltog i hans allt Jifligare saknad och bekymmer. Midsommaraftonen inföll. I byn hade ungdomen, oaktadt det stränga förbudet af en nitisk prest att sålunda ohelga sabbathens afton, beslutit att resa en majstång, och fira en lekstuga, för att åtminstone under dansen söka att glömma det allmänna behofvet. Brand, som alltid stått i spetsen för dylika företag af ynglingarna, måste också nu, ehuru han på allt sätt bemödade sig att skjuta ifrån sig uppdraget, anföra och tillställa Justbarheten. Redan tidigt på morgonen vandradehan ut med de raskaste ynglingarna för att uppsöka den högsta och rakaste majstång i skogen. Han hade förut uppdragit spelmannen i hyn att hemta Annas soppa för daen: : Allt var färdigt om aftonen. Omkring den höga, blomsterkransade majstången trängde sig idel bleka och utmärglade ansigten, åt hvilka den onaturligt framkallade glädjen gaf ett vildt och hemskt uttryck. Den eländige , ofärdige spelmannen, hvilken såg ut som om han icke sett mat på långliga tider, njöt desto mer af bränvinet, denna nödens lethe, hvilkens infernaliska flod äfven under den allmänna hungern icke saknades. ; Dansen var 1 full gång, då den fanatiske presten, som förbjudit den, hastigt instörtade. Ett förfärligt skri upphäfdes af de dansande, som flydde åt alla sidor. Den druckne spelmannen kullskufades, och under den allmänna flykten trampade någon: sönder hans fiol. Endast Brand qvartod bredvid