ERE ——— ALL OR — —LLVAR— AL LA tt —L LL nns EAA RER att mera omständigt redogora för denna afton; men då det ej medgaf detaljer öfver mer än en af de båda concerterne, ha vi trott oss böra spara dem åt Herr Potts. Med verklig tilltredsställelse funno vi att Herr Pott i Lördags egde full ersättning för den ringa pekuniära uppmuntran han förra gången rönte. Huset var fullt, oaktadt de fördubblade prisen. Vi hänvisa läsaren till. det omdöme vi redan en gång fällt öfver Herr Potts spel i allmänhet. Vi vilja blott tillägga att han denna afton, om möjligt, öfverträffade sig sjelf. Det finnes ett icke obetydligt antal musikälskare som med all rättvisa åt Spohrs obestridliga förtjenster såsom compositör, likväl 1 åtskilliga delar ogilla hans förfaltaremaneär, tillvita honom chromatisk öfverlastning, bristande klarhet, en viss pinad sentimentalitet m. m.; vi neka icke att vi äfven höra till dessas antal; likväl måste vi medgifva att Ierr Potts spel snart sagdt försonat oss med hans Lärare. Då Spohrs musik utföres så som det denna afton var fallet med den bekanta A molls concerten, försvinna sjelfva bristerna eller förvandlas till skönheter. I alla fall är denna concert en af hans vackraste. Beriots, som vi tyckte, temligen obetydliga composition, återgafs äfven med stor skicklighet, och Herr Pott hade deruti tillfälle att medelst ett mästerligt utfördt diminendo, ådagalägga sitt utomordentliga välde öfver stråken och instrumentet. Mayseders välkända Thema med variationer, 1E dur, var det sista numret och det tredje af dem Herr Poit utförde denna afton. — Det ytliga, men ytterst delicata och sångbara i denna composition, så olik den djupa, alfvarliga anda som råder i Spohrs, gaf Herr Pott tillfälle att visa hela mångsidigheten al sin talang. Den återgafs med en finesse. och ett behag, som erhöll det mest stormande bifall. I förbigående vilja vi anmärka alt handklappningarna denna afton utdelades vid alla tänkbara tillfällen, och att alla de uppträdande artisterne, med en frikostighet som publiken icke alltid visar äfven den sanna förtjensten. — Den tycktes hafva föresatt sig alt, på en gång, gälda sin möjligen åsamkade skuld i detta hänseende, Till introduction åt första afdelningen gafs Andantet, och till inledning